En sjömanssambos journal

Dagens…

…låt: Visit to Vienna – Sahara Hotnights
…mat: Sojaproteinsfärsfylld paprika i ugn. Sehr gut.
…våg att rida på: Lättnaden över att inte ha något plugg kvar.
…etta: Anja! (Och gårdagens.)

---

Så var man klar med skolan och det har varit en så konstig känsla idag, att inte kunna ta tag i något som har med skolan att göra är ovant. Och skönt. Otroligt skönt. Jag vill inte plugga nästa höst, jag vill resa. Jakob blev nästan arg på mig idag, för att han tyckte jag ville resa för mycket. Men jag tror jag har Dr Jörnhagen uppe i Trysil som förebild där. Han verkar ha varit överallt, och har gjort så sjukt häftiga resor. Bergsbestigningar och vandringar på Sydpolen eller vad det var och sett massa häftiga grejer. Dessutom 27 och gjort mer än hälften av sin läkarutbildning och säsongat i Trysil. Inte illaJag ska inte till Trysil imorgon, har jag i alla fall fått veta. Väldigt skönt! Kommer antingen börja jobba 23:e, 25:e eller 27:e. Får reda på det på tisdag. Men jag ställer in mig på att åka på lördag så kan allt bara bli bättre. Kommande vecka blir ganska späckad ändå. Imorgon är jag dock helt ledig och har inte en grej inbokad, så jag ska sätta igång med städning, rensning, tvättning och packning. Jag får leva lite i en resväska i veckan, men det får bli så, jag vill bli klar med det där. Sedan är det träff med gymnasietjejerna, fika med Svante, avsked av mormor, farmor o farfar, DavidAdamoLinn, familjen, och jul med familjen, julklappsinköp, jobba på PA’s 3 gånger, och om Henrik kommer hem så ska vi mysa =) Handla inför Trysil. Ja, det var nog det. Men nu känner jag att jag har full kontroll. Jag har ju en ganska bra sporre; fixar jag inte grejerna när jag ska, så blir det mindre tid för vänner och mindre kvalitetstid med Henrik. Inte så kul för honom att kolla på när jag packar liksom.

Dessutom längtar jag ju upp. Pratade med Sofia förut, och kände bara att vi måste ses nu! Hon var trött och sjuk, och det var inte roligt. Kick off’en verkade ha varit jätterolig, lite nya spännande grejer, och riktigt bra skidåkning. Och jag längtar efter att inte bo med mina föräldrar. Hösten har visserligen gått riktigt bra, det vore orättvist att säga något annat, MEN, har man en gång bott borta och vant sig vid att sköta sig själv så är det svårt att hela tiden berätta vad man ska göra, varför, hur, vem man ska träffa, vad man har för planer etc. etc. Inte för att jag har några förbud eller dylikt längre, tack och lov, men för att de är nyfikna och intresserade. Ska bli skönt att vara lite fri igen. Mer bloggning från veckan är antagligen att vänta, men för stunden har jag inget mer att förtälja.

Dagens…

…låt: This sad bouquet – The Ark
…dag: Lucia
…konstiga: Jag. Precis som alla andra dagar.
…väder: Kallt!

---

Usch, idag är jag riktigt deprimerande, vill bara säga det så här i början eftersom jag inte har en aning om var det här inlägget kommer sluta. Är ganska stressad, så det är kanske det. Vet fortfarande inte om jag ska flytta till Trysil på måndag och det känns ganska jobbigt. Det är liksom tre och ett halvt dygn kvar. Och ganska mycket som ska fixas. Sofia fick i alla fall med sig mina skidor, pjäxor, stavar, ryggskydd, benskydd, stavskydd, hjälm och goggles upp och lite av de grejerna hör ju till de mest skrymmande och tunga, så det känns ju gött i alla fall.Min litteraturlärare vill att vi ska maila vår kursutvärdering till honom. Han har sagt våra preliminära betyg, men han är den enda som inte registrerat dem än. Undrar om han gör det efter att vi har lämnat in våra utvärderingar. Och då med en liten korrigering?

Idag på vårdcentralen kom det in en man med helt blodigt huvud. Var han förvirrad, eller har vi ingen akutmottagning i Falköping?

En bra sak med Trysil kommer vara att man blir så uttröttad, båda fysiskt och psykiskt, så att man somnar när man lägger ned huvudet på kudden. En annan bra sak är, att när man är ledsen, nere, grubblande, konstig i huvudet, så kan man bara hoppa i pjäxorna och gå ut i backen och åka fort, fort, fort långt bort från allt och bara tömma skallen. Eller så åker man snowboard. Då får det liksom inte plats för nåt annat, man måste koncentrera sig supermycket hela tiden. Och så finns storskogen precis intill. Som man kan försvinna in i en stund. Eller så åker man upp och sätter sig på en fjälltopp och bara tittar ut över den fantastiska naturen. Och så känner man sig ganska liten och obetydlig och samtidigt väldigt vördnadsfull.

Åh, mina tankegångar är precis som förr denna veckan, det är inte bra. Typ att lycka inte är till för mig, när som helst så kommer den bara ryckas ifrån en. För livet kan ju bara inte vara bra. Jag har haft det bra så länge nu, så snart är det min tur att få det kass igen. Och det är så dumt, för jag kan det där tankemönstret så bra, eftersom jag agerade utifrån det i nästan 2 år. Det är så lätt att falla in i, fast jag vet att det bara är bullshit. Man får må bra. Säger ängeln på den ena axeln. Men du är för klen för att kunna må bra. Säger djävulen på den andra. Suck.

Men så kan man ju inte avsluta, som jag tänkte göra först, utan jag slutar med att säga att jag pratade med Martina igår. De verkar ha det riktigt bra, och jag är väldigt glad för deras skull, på riktigt faktiskt. De förtjänar verkligen semester i ett paradis. Igår hade de tagit det lugnt, Emelie och Skabbet hade ridit på stranden, sedan hade alla tre fått thaimassage och käkat. Låter inte helt dumt.

Dagens…

…låt: Columbus – Kent
…otroligt stora gratulation: Självklart till min Anna uppe i norr som inte bara fyller 20, utan dessutom kommit in på läkarlinjen i Umeå på sina finfina betyg. Bara att lyfta på hatten och tacka för att svensk sjukvårds framtid numera är i trygga händer.
…tenta: Nummer näst sist är gjord och gick bra. Skönt.
…tillstånd: Stress! Skola och Trysil. Alldeles för mycket med det just nu.

---

En tenta kvar nu, och den är stor. 7,5 poäng. Det vore roligt om den gick bra, men efter att ha kollat på gamla tentor så inser jag att den kommer bli lite svårare än jag trott. Och jag vet inte riktigt om jag orkar lägga mer energi, tid och kraft på att plugga. Tycker att jag gjort det tillräckligt. Och dessutom behöver jag endast godkänt på kursen om jag ska läsa vidare och för att få mina pengar från CSN. Och godkända blir vi på något sätt efter 22.5 p, så det borde gå bra. Och vi har jobbat ganska mycket på lektionerna med allt, så ett godkänt får jag nog. Ska man då lägga ned sin själ i att få ett VG? Nej, jag tror inte det.Det övre stycket var mer för att lugna mig själv och inse att jag inte behöver plugga så mycket som jag tror.Men det är ganska mycket nu. Hårt att ta farväl av Henrik i söndags. Har inte sovit ordentligt sedan dess. Har så mycket i huvudet så jag ligger och vrider mig jättelänge och somnar runt halv tre. Och vaknar sedan ideligen av diverse mardrömmar. Antingen handlar de om mördare, att allt skiter sig med Trysil eller om Anna (alltså ängel-Anna, inte läkar-Anna). Och det är inte roligt att vakna ensam då.

Jag kanske flyttar på måndag, och då är det som sagt en del att fixa med, men jag orkar inte riktigt ta tag i det. Stressen gör mig tyvärr lite förlamad. Och varför min hjärna fått för sig att ge mig så mycket Anna-grubblerier nu vet jag inte, men det gör mig lite sur. Vilket i sin tur gör mig sur för jag vet att man ska släppa fram det när det kommer och inte bli arg för att man sörjer, och inte tänka att man inte har tid. Så jag har inte tid för min bästa kompis alltså? Men jo, det har jag! Men jag har inte tid med sorgen, för jag har helt enkelt ingen lust med den längre! Jag hatar att allt fortfarande kan kännas som igår, och sedan, ändå inte, för att man då ska få panik för att alla minnen glider ifrån en. Minnen man kanske inte ens vill ha?

Jag känner mig lite nere, ja. För allt vi aldrig hann. För att jag så lätt kan föreställa mig hur det skulle vara om hon fanns kvar. För att jag drömmer om henne alltid, och sedan måste ställa mig frågan vilken värld som är den verkliga egentligen. Även om jag drömmer hemskt på natten så finns hon ju i alla fall. Och jag vill att hon ska göra det. Jag vill att hon ska träffa Henrik, att hon ska hälsa på i Trysil, att vi ska åka ut och resa, att jag ska hälsa på henne när hon pluggar i England. Och jag vill att Henrik ska vara här, så att han kan ta bort allt det dåliga, som han alltid kan, och säga att allt kommer att bli bra. Och även om han själv inte tror på det, så ger han i alla fall mig hopp och tro om att efter det här livet så blir det som jag tror och hoppas. Och det är ganska häftigt.

Better together
Jack Johnson

There’s no combination of words
I could put on the back of a postcard
No song that I could sing
But I can try for your heart
Our dreams, and they are made out of real things
Like a, shoebox of photographs
With sepiatone loving
Love is the answer,
At least for most of the questions in my heart
Like why are we here? And where do we go?
And how come it’s so hard?
It’s not always easy and
Sometimes life can be deceiving
I’ll tell you one thing it’s always better when we’re together

Mmm it’s always better when we’re together
Yeah, we’ll look at the stars when we’re together
Well, it’s always better when we’re together
Yeah, it’s always better when we’re together

And all of these moments
Just might find their way into my dreams tonight
But I know that they’ll be gone
When the morning light sings
And brings new things
For tomorrow night you see
That they’ll be gone too
Too many things I have to do
But if all of these dreams might find their way
Into my day to day scene
I’d be under the impression
I was somewhere in between
With only two
Just me and you
Not so many things we got to do
Or places we got to be
We’ll Sit beneath the mango tree now

It’s always better when we’re together
Mmmm, we’re somewhere in between together
Well, it’s always better when we’re together
Yeah, it’s always better when we’re together

I believe in memories
They look so, so pretty when I sleep
Hey now, and when I wake up,
You look so pretty sleeping next to me
But there is not enough time,
And there is no, no song I could sing
And there is no, combination of words I could say
But I will still tell you one thing
We’re better together.

Ja, jag är lite kärlekskrank ikväll.

Trysil har snö. Mycket snö. Massa backar redan öppna. Till och med Fageråsen har öppnat. Förra året öppnade vi den 29:e decemeber. Skillnad! Och det känns som att 65 cm snö i backen och 80 cm i terrängen skulle klara lite mildväder också. Även om det finns ganska många stunder när jag inte riktigt vill tänka på Trysil…

Dagens…

…låt: Han är med mig nu – Peter Jöback & Säkert! (Vilken matchning!)
…nedräkning: 4/6 tentor + recension gjorda. 17.0 av 30.0 poäng.
…sköna: Ledig en vecka.
…heta önskan: Börja jobba den 27:e december. Inte tidigare!

---

Så var det bara en stackars skoldag kvar, och även två tentor. Helt sjukt hur fort tiden går, det var inte särskilt längesedan man skrev det där första diagnostiska provet i slutet på augusti, inte ens tio dagar efter det att man stått med ena benet och nästan en resväska i Oslo. Herregud, tänk om vi hade åkt dit. Visst, jag ska inte sticka under stol med att det säkert blivit bra. Men den här hösten blev så fantastisk nu, och det kunde jag knappast tro efter en för jäklig vår och en fruktansvärd sommar. Inget blev som det var tänkt, och allt blev så mycket bättre.

Hur som helst tillbringades helgen i Kalmar. Eller till och med torsdag till söndag faktiskt. Missade tåget ned eftersom min fruktansvärda litteraturtenta drog över, och kom fram två timmar senare än beräknat. Sådant glöms ju dock ganska lätt när man väl kommer fram sedan och får stå och bli omhållen av världens vackraste och bara känner att det här, fortfarande, är så sjukt overkligt ibland och man inte ritkigt kan förstå sin egen lycka.

På lördagkvällen skulle det julbordas och det var knytis så vi lagade ganska mycket mat. Henrik hade ambitionen att rulla två kilo köttfärs till runda små bollar, men den förstördes väl lite när jag var lite långsam med pannorna. Dock gjorde ju jag faktiskt 4 rätter. Aubergine i senapssås (som senapssill), marinerad tofu stekt i ströbröd (ist. för skinka), vegetarisk Jansson och saffransstekta grönsaker. Jag blev väldigt nöjd, bäst var nog tofun och Jansson. Sedan var det någon söt själ som gjort vegetariska vårrullar som nog var bäst av allt.

Julbordet, och hela kvällen, var så himla bra! Alla hade verkligen ansträngt sig så, pepparkakshuset var till exempel en modell av Sjöfartshögskolan, väldigt fint och ambitiöst, massa massa mat, hemmagjord glögg, julgodis…ja, alles som man vill ha helt enkelt. Så har jag tur att jag har en pojkvän med trevliga (klass)kompisar, så även fast typ alla utom fem eller sex var obekanta för mig så tänkte man liksom inte på det. Det snapsades ganska friskt och det fanns både äckliga och mindre äckliga. Tomten kom såklart och alla fick sitta i hans knä. Tror dock bara att det var en som fick vad den önskade sig. Den personen fick sprit. Den personen var jag. En hel flaska gin!

Det var otroligt mysigt och roligt, som sagt. Många minnesvärda händelser, som när jag och Henrik skojbråkade till exempel och André till slut tyckte att Henrik drog det lite över gränsen. Mys med Henrik. Marcus innehållsrika (?) tal, han borde bli politiker. Ståhl-Ulf som tomte. Vuxna män i tomtens knä. Jägarställningstävling. Mys med Henrik. Mina och Erikas uppfostringsförsök av Henrik. Hm, ja, man måste nog ha upplevt det för att fatta hur bra det var.

Mer bra saker är att jag åker till Kalmar på onsdag morgon igen. 4 och ett halvt dygn att bara må bra på…fira tjugotreårsdag till exempel (inte min alltså). Det blir mysigt! Sedan är det massa tentor, sedan är det Lucia, sedan är det nästan jul och Trysil. Och som Katta sa, när hon noggrant förhört sig i lördags per telefon om hur det kändes att lämna Mr. Love i Sverige, “det går bara man vill”. Då hittar man möjligheterna. Är det värt det får man det att funka. Och jag kunde bara hålla med och säga att jo, det är så otroligt värt det.

Dagens…

…låt: Racer – Neverstore
…människa: Sofia för hon fyller 20 idag! Hipp hurra!
…bra: Kommit igång med recensionen.
…ofantligt stora längtan: Torsdag och Henrik. Snart, snart.

---

Min bästis i vått och torrt blev väldigt stor och vuxen idag. Jag har inte träffat henne, men hon fick en symbolisk present i fredags i alla fall. Jag hoppas att hon höll sig och inte öppnade den förrän idag! Hon har hur som helst väntat länge på att bli 20, vi konstaterade ju för flera månader sedan att hon var värd att vara 20 liksom, så jag tycker att hon förtjänar ett stort grattis!
Annars rullar livet. Sjukt mycket skola bara, men på torsdag kväll så är litteraturkursen över (om man slipper omtenta), och recensionen gjord. Då är det nästan bara språkkurser kvar. Även om min lärare i muntlig färdighet ville ha det till att jag varit på mindre än 50% av lektionerna, men jag lyckades visa att jag varit på 4/6 och efter nästa 5/7, så det var lugnt. Sedan har vi ju kulturtentan då, och som sagt man kan misslyckas. Men då skulle man anstränga sig. Så jag tror att det ska gå bra.Max en månad till Trysil nu, åker ju upp senast den 26:e. Idag har det känts bra mestadels. Längtar ju liksom till allt där uppe. Det är bara en sak som känns lite tung, men jag orkar inte tänka på det just nu. En annan tråkig sak är ju vuxna människor som bara beter sig konstigt och gör sina barn ledsna. Ja, min tro till vuxenvärlden har ju försvagats radikalt sedan 17-årsåldern ungefär, och nej, tyvärr blir den inte ett dugg starkare med tiden. Det visas hela tiden nya exempel från både när och fjärran hur mycket människor kan svika och såra varandra.

Hur som helst. Jag tror på min egen generation i alla fall. Att vi ska genomskåda cynism, råhet och kyla och vända på det. Visa respekt för varandra, och oss själva. Ta hand om varandra och vara rädda om oss. Visa lite vanlig människokärlek helt enkelt. Ja. Jag inser ju att jag är alldeles för känslig för den här världen egentligen, man får inte slås ned så av hemskheter om man ska klara sig här, man måste tuffa till sig. Och man ska väl antagligen sätta sig själv allra främst, till vilket pris som helst, gärna på andras bekostnad. Men jag vill inte alls att det ska vara så. Jag vill ha kvar min naiva tro på den goda människan, mitt hopp om en bättre värld. Så jag avslutar med en vacker liten påminnelse från världens bästa David, apropå att man inte tjänar något på att klanka ned på någon annan.
“Du blir inte bättre för att någon annan är dålig”.

…min dator gav just ifrån sig ett högt, obegripligt, pipande ljud. Hur ska jag tolka detta? Var det självförstöringsfunktionen som aktiverades?

Ok, det blir lite mera blogg för att slippa plugga. Mina nya slalomskidor blir inte fullt så nya som tanken var. De som TrysilGuidene beställer av fick nämligen inte in de jag beställt i 1.58 m, vilket kan tyckas konstigt, eftersom de står med på listan, men men. Det löste sig iaf, eftersom att Stenis på skidskolan tjuvlyssnade lite när jag pratade med Martin, och börjaade hojta om att Marie, Stenis fru, min chef, hade ett par sådana som behövde säljas. Begagnade då, och från 2006, men vad fasen gör det? Den modellen är betydligt snyggare (och det är ju det viktigaste) och de blir dessutom 2000 (NOK!) billigare och det är ju inte dumt alls.

Så blev det kjol inhandlat i förmmiddags, och jag vet nu varför jag inte har haft någon kjol på så länge, och det är för att alla uppenbarligen är fula eller konstiga modeller eller alldeles för fina. Man vill ju faktiskt ha kjol till vardags ibland, men det fanns inga bra sådana. Hittade en halvfin till slut iaf. Jag får väl trasha sönder den lite så att det blir en vardagskjol. Eller nåt. Sedan hittade jag en jättefin lång, stickad tröja som jag använde en hel halvtimma till att fundera över om jag skulle ha i grått eller svart. Det blev svart. Provade världens finaste nyårsklänning också, som tyvärr var alldeles för stor, och det lutar väl mer och mer åt att gå naken på Sylvester helt enkelt.

Och när vi ändå är inne på materialism och skönhet, så skulle jag behöva lite råd. Eller kanske snarare inspiration. Vad ska jag göra med mitt hår? Jag tittar mig i spegeln och ser på det med vämjelse liksom. Inte så roligt. Jag ser ut som en kon. Spetsig upptill liksom. Jag borde klippa bob eller något för att få bort det, men samtidigt är den här längden mycket mer lättskött, och jag vill gärna ha kvar så mycket längd som möjligt. Bra när man har ful hjälmfrisyr också, att kunna sätta upp det. Passerar nog för övrigt snart hårlängden jag hade på balen, dvs så långt hår jag haft sedan jag var 14 typ. Det är ju lite roligt.

Idag har det varit en dålig dag och jag vet inte varför och det irriterar mig. Eller egentligen vet jag varför och anledningen irriterar mig nästan ännu mer. Eller gör mig ledsen, snarare. Och då gör jag det bästa man kan göra när man känner sig deppig; jag isolerar mig. Visst, jag är sjuk och så, så att gå på förfest vore nog ingen bra idé ändå, men iaf. Men sedan är jag ju inte känd för att göra det som är bäst för mig heller. Suck. Ska man någonsin lära sig? Jaja, man får väl ta det för vad det är. Man är inte på topp jämt och det suger, och är man så dum att man inte har vett att göra något åt det så får man skylla sig själv. Snart är det iaf andra åket i storslalomen och sedan är dagen nästan slut. Det är bra, för då är det en dag mindre till torsdag.

Dagens…

…låt: Cancer – My Chemical Romance
…tillstånd: Fucking sjuk igen! Jag behöver Henrik-medicin, nu!
…roliga: Massa vintersport på TV =)
…tråkiga: Sjukt mycket plugg.

---

Missförstå mig rätt (åh, så jag hatar det uttrycket), jag älskar verkligen tyska och ångrar inte att jag pluggat under hösten, men nu vill jag att det ska vara över! Torsdagens tenta känns verkligen jobbig. Hela situationen att sitta med vår litteraturlärare (som är otroligt barsk) i 30 minuter och analysera böcker på tyska är så fruktansvärd. Jag går ut först iaf, så det går fort över. Och sedan är det bara att kasta sig på tåget för att åka till Henrik. Gud vad skönt det ska bli. Då ska jag inte plugga förrän på tåget hem, och då ska jag bara sammanfatta lite anteckningar, inför måndagens kulturtenta. Och som vår underbara lärare sa: “Det går att misslyckas. Men då får man anstränga sig”. Så befriande! Hur många lärare brukar inte tänka tvärtom?För övrigt tror jag på den här Trysil-säsongen. Bäst ever, lätt. Att känna sig van, att hitta, att känna igen. Det ska bli så kul. Det är inte 80 nya människor att lära känna, utan kanske 20. Himla skillnad! Och man vet var affärerna ligger, var bussen stannar, hur man fyller i sina timmar (hm…eller så har man glömt…), men ja, det ska bli skönt. Att inte vara ny. Även om vi blev otroligt väl omhändertagna, och kom in bra, så är det ändå roligt att inte vara nyast och yngst.

Egen utveckling kommer vara högprioriterat i år för min del. Ska försöka hänga på blivande grannen och nyblivne TrysilGutt-tränaren Erik på hans träningar, åka massa snowboard, hoppa hur mycket som helst (i år ska bara 360′n bli av, jag åker inte hem förrän den sitter) och få bort min förbannade höftrotation. Känns bra att ha lite att jobba med iaf. Jag tror dessutom att man inte kommer vara lika trött den här säsongen och kanske kan lägga mer krut på clinics och så där. Och bor vi på Glasset (snälla rara, låt oss få bo där!) har vi ju extremt nära till backen, det är bra.

Jag tror dessutom det kan vara bra för mig att ha något (läs: någon) här hemma att längta till och någon utanför att prata med. Även om jag älskar Trysil, med allt som hör till, så är det ändå sin egen bubbla, som man ibland behöver lite paus från. Att veta att det ändå finns ett liv utanför är skönt. Och så kanske jag inte behöver bli deprimerad när jag kommer hem heller. Och även om distansen, under så lång tid, kommer vara en otrolig prövning, så får man ju ändå försöka hitta ljusglimtarna. Och nu längtar jag ju efter något verkligt. Jag vet vad och vem jag vill ha. Det är bra.

Nu ska jag åka till stan och tröstshoppa för att jag har ont i halsen igen, och för att jag behöver en kjol. Eller flera. Jag gick ju i kjol näst intill hela gymnasiet, jag förstår inte var alla tagit vägen. Vem är man utan en kjol? Det behöver man på vintern! Och snart är det torsdag igen. Och julbord. Då ska jag ha kjol. Och raggsockar.

Dagens…

…låt: Utan dina andetag – Kent
…önskan: Jag vill ha nästa torsdag nu!
…sötaste: Limpan.
…krydda: Citronpeppar.

---

Om en vecka är det dags att börja läsa böcker för nöjes skull igen. Om en vecka får jag läsa en bok på vilket språk jag vill, för vilket syfte jag vill och framförallt vilken bok jag själv vill. Åh, så jag längtar! Jag kommer säkert, förhoppningsvis, läsa en och annan tysk bok efter det. Men jag tänker inte sitta och pressa fram några tankar om den, inte hitta mönster, inte dra paralleller till tidigare böcker, andra författare eller historiska händelser. Jag tänker inte befatta mig med funderingar över om berättaren är auktoritär och allvetande, om det är en Jag-Berättare (direkt översatt från tyskan) eller om huvudpersonens hud är en metafor för Berlinmuren.Jag har antagligen lärt mig en del, men jag vill släppa nu. Men det är lite kvar. Läsa igenom Förvandlingen ett par gånger till exempel. Sätta in lite post it-lappar. Titta igenom “Historien ska ske på papperet”. Fundera över vilken bok jag ska prata om och välja ut aspekter. Ändra mig tusen gånger. Jaja, det är bara 5 poäng. Men man har ju lagt ned betydligt mycket mer tid än så. Lektionerna är ju till exempel “obligatoriska”. Hm. Känns helt avigt och fel. Gymnasiet all over again. Jag hatar tanken på att någon säger till mig vad jag måste göra. Jag måste ingenting! Jag får hoppa av imorgon om jag vill. Så visst, det är fortfarande jag som bestämmer. Och det är bara jag som bestämmer mina mål. Men jag blir frustrerad i alla fall. Jag är en fri människa. Folk i allmänhet är tillräckligt bra på att berätta hur man ska vara och bete sig och göra ändå.

Annars har jag varit lite sjuk, men framförallt har jag varit hos bästaste Henrik igen. Bättre kan man inte ha det, vare sig man är frisk eller sjuk. Det blev pepperkaksbak, glögg och julmusik, lite plugg, Band of Brothers, lite TV och massa mys och umgåstid. Det var underbart bra och jag åker ned redan nästa torsdag igen. Och kanske helgen efter det också. Det gäller ju att passa på helt enkelt. Hm, och ja, jag är så kär så det finns inte, och har aldrig mått bättre och det är helt sjukt att titta tillbaka, läsa saker jag skrivit tidigare, hur allt varit och alla mina före detta tankar om livet och så där. Jag är så glad att kunna visa för mig själv att livet inte alls behövde bli så där svart som jag trodde att det alltid skulle vara. Att så bra som jag mådde innan Anna dog, så bra kunde man må igen. Jag hade aldrig trott det.

Och Limpan är världens sötaste. 7 år och redan MSN. Inte dåligt, får man säga! Säkert bara jag som är intresserad, men ändå! Man kan också kika här och läsa om Linns FiFan-lista. Jag tycker det är sjukt kul, förgyller en kväll lätt.

Nu är det nog dags för sängen snart i alla fall. Känner jag mig själv rätt blir det nog en del att fixa med imorgon. Och pluggar man duktigt kanske man förtjänar att tjuvstarta lite i Liftarens guide till galaxen. Bara lite, lite. Jag vill läsa! Gah! Hm, kanske börjar nu. Vi ses.

Dagens…

…låt: Ikaros – Björn Afzelius
…frukost: Te, blåbärssoppa, ProViva nypon. Ipren, Echinagard, Bafucin. Yay.
…ont: Halsen.
…dåliga: Jag. Har med största sannolikhet halsfluss och nu ska jag ned till Kalmar och smitta ned min kära pojkvän. Schysst av mig. Inte.

---

Vårdcentralens telefontid börjar klockan 8. Jag ringde 07.56, för att vara på den säkra sidan. Så är det ju så att man ska knappa in sitt telefonnummer, så ringer de upp. Jag ringer alltså fyra minuter innan öppningstid, och får veta att de kommer ringa upp mig “omkring klockan nio på förmiddagen”. Hur kan det redan vara kö? de ringde upp sedan iaf. Kvart i till och med. Då har de inga tider förrän fyra! Hur kan det vara så fullt?? Det övergår helt enkelt mitt förstånd. Så jag får försöka uppsöka någon vårdcentral imorgon helt enkelt. Men jag är inte så bra på det här med sjukdomar. Finns det penicillin eller något för halsfluss, eller vad gör man?Jag är iaf betydligt piggare nu, än vad jag var igår. Då hade jag över 39 graders feber ett par gånger. Idag har den pendlat mellan 37 och 38. Skönt. Natten var dock fruktansvärd. När jag hade sovit två timmar var jag helt övertygad om att jag skulle gå upp. Det skulle jag inte eftersom klockan var kvart i två. Resten av natten blev ett enda långt lidande. Så jag tänker att jag hade sjukdomstoppen inatt, och så blir det bara bättre nu. Kan ju dessutom inte bli annat när jag ska ned till underbaraste Henrik i eftermiddag. Skulle inte bli förvånad om jag kände mig frisk imorgon.

Men nog om min stackars sjukdom, jag får sturska till mig lite. Igår jobbade jag och det var kul, men lite jobbigt. Hade nästan bara mattelektioner, mycket bråk och ekvationer. Jag gillar ekvationer, det är häftigt på något sätt, det fascinerar mig. Det är så smart att man kan sätta in x och på så sätt hitta en lösning. Oftast. Träffade Sofia i tisdags kväll, wunderbar på riktigt. Vi gick långpromenad, först till Annas grav och tände ljus, det kändes bra, sedan upp till de nya husen vid Vindängen och så tillbaka genom staden. Väldigt gemytligt. Vi hann gå över en del saker iaf. Men det vi missar den här hösten, på grund av våra osynkade scheman, har vi ju gott om tid att ta igen till vintern.

Trysil närmar sig med stormsteg, och jag vill ha reda på hur jag ska bo nu! Och med vilka. Sofia är väl igen, Per också hoppas jag. Minna och Jim kommer på visit. Men mer? Och var? Jag vill bara på Glasset liksom, vore så skönt att ha den närheten till backen. Fick annars ett glädjande mail med ett erbjudande från allas vår Putte i måndags, som jag kan berätta mer om senare. Nu måste jag packa färdigt det sista.

Och just det, för er som inte vet så är det Resedagboken som gäller till vintern, och inte så mycket blogg. Skriv upp er på min epostlista! Länk finns i menyn till höger.

Host på er!

Dagens…

…låt: I’ll be your baby tonight – Norah Jones
…stela: Höger knä.
…hurra: Jag klarade tentan!
…tal: 3.

---

Höger knä är alltså stelt. Dåliga har knäna varit sedan jag slutade tävla i slalom för sisådär fem eller sex år sedan. Fram tills dess hade lårmusklerna gjort jobbet, knäna hade kunnat vila ganska mycket. Så försvann låren, och knäna fick det lite tufft. Så åkte jag off pist i vintras. Ganska djup lössnö. Helt underbart. Hög fart. Bam! Skidan har fastnat djupt ned i snön i en rot. Precis när jag skulle vridit skidan och mig själv åt vänster fastnade skidan. Så jag gick åt vänster och skidan åt höger. Tack, tack, tack för alldeles för stora pjäxor så att foten kunde vridas lite åt vänster ändå. Men ont gjorde det, och över gick det värsta, men nu är stelheten tillbaka. Ytterst dåligt inför stundande säsong.Nu är det ungefär tre dygn tills jag anländer i Kalmar igen, för tredje gången. Jag längtar hur mycket som helst, men man har ändå anpassat sig relativt bra. För exakt en vecka sedan var det bara fruktansvärt. Nu är det mest att man längtar på ett mer hanterbart sätt. Det är inte samma smärtande saknad. Det vore skönt om det fortsatte så. Är dock ganska säker på att det där som är jobbigt kommer komma tillbaka en del också. Men men, det tar vi då.Är riktigt trött, så nu är det dags att krypa ned under ett varmt täcke. Gute Nacht!

Dagens…

…låt: I don’t feel like dancing – Scissor Sisters (bara för att jag träffat Emelie H).
…falska: Vädret. Kändes som en underbar februaridag idag.
…passande låttitel: It may be winter outside, but in my heart it’s spring.
…bok: “Dann, damals und danach” av Barbara Honigmann. Läxa till torsdag, riktigt bra faktiskt!

---

Jag älskar snö, jag älskar vinter. Jag går och bara njuter när det är så här och längtar efter att få åka skidor värre än någonsin. Var ju dessutom middag ute i Farliga Angered igår, hos Emelie H. Vi blev en del. Emelie så klart, Josse, Lina C+S, Minna och Jim. Minna träffade jag dessutom tidigare, så att vi kunde ta och prata livet lite. Vi vande ju oss vid våra timslånga diskussioner uppe i Trysil liksom, och man känner hur mycket man saknat det. Min livscoach liksom. Hon kommer upp vecka 7-12 iaf, och det är ju mer än vad det verkat som förut.Jag älskar snö, jag älskar vinter. Jag går och bara njuter när det är så här och längtar efter att få åka skidor värre än någonsin. Var ju dessutom middag ute i Farliga Angered igår, hos Emelie H. Vi blev en del. Emelie så klart, Josse, Lina C+S, Minna och Jim. Minna träffade jag dessutom tidigare, så att vi kunde ta och prata livet lite. Vi vande ju oss vid våra timslånga diskussioner uppe i Trysil liksom, och man känner hur mycket man saknat det. Min livscoach liksom. Hon kommer upp vecka 7-12 iaf, och det är ju mer än vad det verkat som förut.Något annat man saknat är ju det här med att vakna och ha någon att äta frukost med, det är verkligen så tråkigt att äta själv. Kollektiv kan vara påfrestande (även om vi på Setervegen klarade oss ifrån gnabb och gnäll otroligt bra), men det har ju sina fördelar också. Det finns alltid någon som sagt, och man har nån att tjöta med, nån att se på TV med, nån att äta med. Allt blir så mycket roligare när man är flera, även om det är skönt att ha en egen dörr att stänga ibland också.

Mycket prat om skidåkning och skidskolan givetvis och ja, då längtar man! Man längtar till söta barn, solstrålar på Fageråsen, smottebus, kladdkaka på Nero, after ski, personalfester, off pist-körning i massa massa lössnö, stolliftar som alltid är sönder, enda liften trasig på nyårsdagens morgon, jobbiga danskar, arga stockholmare, obegripliga ryssar, snoriga ungar, ösregn i en vecka, ingen snö, lera, grädd-dimma. Allt det där.

För att inte tala om banträningarna, personlig färdighet i Högegga med stora skärande svängar, öva formation, hopp-clinic, puckelpist. Åh, ge mig! Och nu har slalompremiären i världscupen gått av stapel för både damer och herrar. Jag ahr köpt nya slalomskidor i år. Ett par underbara Rossignol Radical 9S. Såg en hel del åkare som körde på dem under helgens tävlingar i Reiteralm, och jag tror verkligen på de skidorna! Lånade ju eriks förra året och vilket flyt man hade! Har ju bara haft riktigt bra storslalom förut, och ett par lite mer all round i slalom (men oj vad jag älskat dem ändå), så det ska bli otroligt roligt att få köra på ordentliga grejer. Och jag ska med Erik bort till Högegga när han tränar med TrysilGutten, för att få åka en ordentlig slalombana också. En lång en, med massa hårnålar och vertikaler. Phantastisch.

Och måste nog tyvärr erkänna att den stora förebildens glansdagar är över. Tiden när Pärson alltid var etta eller tvåa, utan undantag, är förbi. Åtminstone i storslalom och slalom, i fart har hon ju verkligen jobbat sig upp. Men det är inte detsamma. Teknikgrenarna har ju varit hennes paradgrenar och där är där man vill att hon ska vara bäst. Hon har aldrig åkt vackrast, hon har aldrig sett smidigast ut, eller haft perfekt teknik i varje port. Men hon har varit bäst. Och hon kan tekniken. Men hon vet att den som vinner är inte den som åker snyggast, får stilpoäng av domarna eller ser mest harmonisk ut. Den som vinner är den som jobbar hårdast, vill mest och vågar ta risker. Då kör man ur ibland. Men ibland går det vägen. Och det är värt allt. Anna Ottosson var en fröjd att se. Men det var sällan en fröjd att se hennes tider och placeringar. Just därför är det så tråkigt att Anja börjar bli gammal, i slalommått mätt.

Jag är tämligen säker på att Anjas kropp bara skriker vissa morgnar när hon kliver ur sängen. Att knäna skickar knivar upp till hjärnan och undrar vad i helvete hon håller på med. Ryggen och höfterna värker. Blåmärken, trots skydden. Hon har varit på toppen så otroligt länge. Många gånger ganska ensam som svensk. Och det dröjer nog innan nästa Anja kommer. Och kanske är det nästan roligare med ett starkt lag. Som Österrike till exempel. Vem som är på pallen växlar ständigt, men att det är en österrikare, det kan man ge sig sjutton på. Så jag hoppas att Maria PH och Therese Borssén, och även det som finns kvar av Anja, kan prestera lite toppresultat den här säsongen. Maria och Therse visade potential igår. Jag hoppas och tror att svensk utförsåkning snart blomstrar igen.

Dagens…

…låt: You look wonderful tonight – Eric Clapton
…tenta: Tysk litteraturhistoria.
…citat: Från dagens sedda film, Shrek 3. “It’s lame”. “-YOU’RE lame!”. Ingen tvestjärt, men kul ändå.
…namn: Elliot. Ett gulligt namn på en söt nalle från en undebar man.

---

Mitt livs första tenta är alltså avklarad. Tysk litteraturhistoria som sent omsider blev riktigt intressant och begripligt. Efter mången diskussion med kursare och lärare, och en hel del googlande och wikipediande också, men i alla fall. Lite läskigt känns det i och för sig, att den epok som fascinerar mig mest är expressionismen.Stichwörte des Expressionismus:
Chaos, Krieg, Angst, Hoflosigkeit, Ausschrei, Zerfall, Untergang usw.

Ja. Tror att de flesta orden talar sitt tydliga språk, även om man inte kan tyska. Expressionismen var “min” genre i 2:an på gymnasiet, när allt var så där. Mörkt, ångest, svart, kaos, panik, hopplöst. Nu är det verkligen inte så, ändå känner jag så mycket när jag läser dikterna och texterna. Identifierar mig på ett kusligt sätt. Fast, det kan ju helt enkelt vara så att hur lycklig jag än är nu, så minns jag ju fortfarande den hösten. Och det är nog bra. “Utan det bittra blir det ljuva inte lika ljuvt” helt enkelt.

Det är fyra tentor kvar, förhoppningsvis, såvida man inte får någon otäck omtenta. I kronologisk ordning är det: Litteraturvetenskap (hata), Kulturkunskap, Översättning och Grammatik. Man kan också undra varför jag skriver de substantiven med stor bokstav. Är i sanning arbetsskadad! Tänker ut tyska svar på allt, har något slags tvångsmässigt behov av att översätta allt jag hör, i huvudet. Men det blir ju så. Det är tyska så många gånger i veckan, så många timmar, man är ju i världens språkbad, helt underbart!

I övrigt var det bara fyra och ett halvt dygn sedan jag tog farväl av världens vackraste, och det är bara sex dygn tills jag får vila i hans ögon igen, och ja, det känns helt fantastiskt bra. Dessutom kostar kommande resa endast 295 kr ToR. Vad har hänt??? En enkelresa brukar kosta 396. Jaja, bara att tacka och ta emot. Distans suger dock en hel del ibland faktiskt, men det är iaf lite av en trend bland mig och mina vänner (Sofias kom hem förra veckan, men har varit borta lääänge, Minna+Jim, Svante osv). Så är det i en flexibel värld och man får försöka hantera det på bästa sätt. Bra övning inför kommande, längre avsked också. Hm. Inte tänka på nu.

Imorgon ska jag träffa Minnapinnadarling! Favvosambo och nästbästis i Trysil efter Sofia. Som jag för övrigt träffade idag för första gången på tråkigt länge. Marcus var här också, inte sett honom sedan återträffen. Har allt saknat den lille pôjken. Och så middag hos Emelie H imorrn kväll då. Josse kommer hela vägen från den kungliga hufvudstaden. Förhoppningsvis träffa Soffi och Allis på söndag. En helg i återträffens tecken, helt enkelt.

Och med de orden börjar det väl bli dags att natta Elliot och snart börja tänka på refrängen själv också.

As I am i stort behov av något att göra så att jag slipper göra läxor så får det bli mera blogg. Jag har saknat den. Men varje gång jag försökt skriva något så har inspirationen försvunnit. Borde blogga på tåget. Då har man många vackra tankar!

Hur som helst, om det är någon som är intresserad av hur min planering kommande tiden, så ser den kortsiktiga ut så här:

*Onsdag: Grammatik 9-12. Sedan galen shoppingdag med bästaste Sofia! Åh, jag har sådan absti. Vi ses aldrig! Förra hösten sågs vi nästan varje dag. Och gjorde vi inte det så pratade vi i telefon. Nu är vi helt osynkade. Tyvärr. Men snart bor vi ihop och kan ses jämt =)
*Torsdag: Litteraturseminarium 11-15. Sjukt fucking tråkigt. Sedan ska jag fika med skidlärar-Sofia N och kanske någon mera. Trevligt, mysigt. På kvällen måske en promenix med Helena.
*Fredag: Plugga, packa, städa. Sedan arabisk afton på kvällen, och avsked för Emelie och Martina. Vill inte tänka så, men det skulle kunna vara sista gången vi ses till slutet på april, om de inte kommer upp till Trysil. Så nej. Det tänker vi inte på.
*Lördag: Högskoleprovet, suck. Bra sätt att få tiden att gå, dock. Och sedan tåget till Henrik =) Det fattas mig, för en gångs skull, ord för att beskriva hur bra det känns.
*Söndag: Vakna upp galet lycklig, så planering blir överflödigt…

Det var alltså det kortsiktiga det. Stannar i Kalmar typ en vecka antagligen. Sedan börjar skolan igen vecka 45 och man är back in business. November kommer innebära tentaplugg, tentaångest, tentahat, och förhoppnignsvis lite annat också. Linköping och Umeå vore inte alls dumt, Kalmar vore också mysigt. Skidlärarutgång i Göteborg ska klaras av. Vore skönt att jobba också, lät som att det kanske kunde bli en del på Central, och ja, pengar behövs!

I december är litteraturen gjord, så då är det dags för språktentorna, dock har vi inte mycket lektioner, så jobb och visiter runt om i landet kan nog bli av då också. Planering inför Trysil, shopping, julmys, kvalitetstid med de man senare måste säga hejdå till, förhoppningsvis en vit jul hemma och sedan upp till Trysil den 26:e december, för att börja jobba den 27:e. Det är helt galet. Bara två månader kvar nu.

Och ända sedan jag kom hem i april, och har tänkt på den dagen när jag äntligen kliver ur bilen och trampar norsk mark igen, så inte har jag tänkt att det ska kännas tråkigt. Och inte har jag tänkt att jag ska vara ledsen, och kanske till och med längta någon annanstans. Men jag är tämligen säker på att det kommer bli så. Jag längtar mig sjuk efter de där två vita bergstopparna, med alla mysljus, älven som rinner genom byn långt där nere, den stora svarta skogen, och den karga vildmarken över trädgränsen. Men jag längtar mig också sjuk någon annanstans. Och det är helt nytt för mig. Och på ett sätt säkert också något positivt. Trysil är inte det enda stället här i världen jag kan vara lycklig på.

Dagens…

…låt: At my most beautiful – R.E.M.
…mat: Otroligt god wok med marinerad tofu, sockerärtor, cashew et cetera. Orgasm för smaklökarna.
…längtan: Lördag. Vill vara i Kalmar nu!
…fråga: Varför har jag inte gjort tyska???

---

Ibland är man dum. Typ som idag. Jag har varit “ledig”. En lektion idag bara, som man inte kan bli underkänd i, och vi lär oss inget nytt direkt. Så jag stannade hemma. Jag har inte gjort läxor. Så otroligt dåligt! Det är massa att göra nu, men jag gör det inte. Slarvar igenom det på tågen och på nätterna. Snacka om dålig karaktär. Jag hade det för lätt i gymnasiet. Suck. Vet inte hur man tar tag i saker.Att åka tåg gillar jag oftast, annars. En bra tid för sig själv. Gör man inte läxor kan man bara ta det lugnt. Sitta och titta ut på alla fina höstfärger, tänka att livet är gött, drömma lite (läs: mycket) om Henrik eller kanske sova en stund. Betrakta sina medresenärer. Gissa vad de är för människor. Jag tänker nästan alltid bra tankar på tågen. Inget grubbel eller så. Små betraktelser över livet helt enkelt. Som oftast slutar bra.

Idag däremot var jag otäck. Läste något som någon skrivit om Karin Boye. Jag blev rädd för alla likheter. Och det satte igång tankar om vem jag var, har varit och kommer att bli, och vad texten sa om Karin Boye, men kanske framförallt om människan som skrivit. Jag vet inte om jag ska orka börja lägga något nytt pussel. Vill jag egentligen veta?

Jag har aldrig fått intrycket av att Karin Boye var en särskilt lycklig människa. Hon har alltid fascinerat mig, jag har alltid beundrat och älskat hennes dikter. Men jag vill absolut inte vara som hon. Och jag är ju lycklig nu, och även om jag är väl medveten om att livet kan svänga i alla möjliga banor, och att man kommer vara med om tråkiga saker och problem, så blev jag rädd att jag kanske inte alls lärt mig att hantera det bättre. Jag kände att, även om det verkligen inte är så just nu, så skulle mitt svaga psyke en dag kunna bli min största olycka. Just nu är jag stark. Men det andra finns ju där inne. Är jag själv min största fiende?

Ja, en kort period idag kändes allt väldigt surrealistiskt och konstigt. Allt snurrade, ungefär. Och det är synd att det blev dominerande i dagens inlägg, men var tvungen att få mina tankar på pränt. Så glöm mina tunga, existentiella frågor när ni klickar er vidare i webbdjungeln. Ta och flyg in lite i mitt hjärta istället och surfa lite på alla lyckovågor som svallar fram där. De är riktigt häftiga, jag lovar.

Dagens…

…låt: Chasing Cars – Snow Patrol
…dag: Torsdag. Fast det är natt. Men det är torsdag. Som jag väntat.
…bästa: Kommer bli 18.54. Såvida tåget inte är försenat. Men när det rullar in på stationen. Ja.
…tråkiga: Inget. Kan inte finnas nåt. Möjligtvis väntan då, men väntat har jag gjort i två veckors tid, så lite till klarar jag nog av.

---

Förlåt, gott folk, för icke-bloggandet. Nu är det natt och jag måste packa klart inför helgen. Ska jobba imorrn, så man kan ju undra varför jag inte är färdig än, men jag är bra på sista minuten. På gott och ont. Så det blir inte så mycket mer än så här, kommer inte blogga i helgen heller för jag lämnar Fru Dator hemma.Hoppas ni har det bra, jag kommer ha en kanonhelg, det känner jag på mig. MSN är ett bra substitut, men det var för längesedan vi träffades nu. Det kommer bli bäst, I just know it. Kram på er alla!

Dagens…

…låt: Sen du var här – Lars Winnerbäck
…morgon: Förstördes lite av något pucko som lekte med en motorsåg halv nio. En söndag!!
…mätta: Jag. Efter kalaset i Mölebo igår kommer jag vara mätt ett liv.
…mysiga: Läsa SMS och veta att snart, snart!

---

Ännu en dag har grytt, och att hälsa er med ett “God morgon” kan tyckas lite snett, så här klockan 11.42. Enligt min sömnklocka är det dock fortfarande morgon, så jag tycker att vi ignorerar den vanliga klockan ett slag. Något jag för övrigt försöker med tämligen ofta nuförtiden, eftersom ju oftare man tittar på den, desto långsammare tycks tiden. Ibland är jag helt säker på att jag sett att klockan tar en minut en extra gång, bara för att jävlas lite.

Svante bjöd på kalas mitt ute i skogen igår och det var fantastiskt att träffa honom, efter en och en halv månads frånvaro. Två pajer hade han gjort, den lille mannen. En blandpaj (vegetarisk med inslag av kött ) och en helt fri från inslag av kött. Sistnämnda var så där god att man blev helt lycklig. Linsröra, champinjoner, fetaost, paprika, ja, allt som gör livet värt att leva ungefär. Efter det plockades det fram kanelbullar som vi tryckte. Dock inte alla, eftersom jag började känna mig ganska mätt. Då uppenbarar sig världens underbaraste chokladtårta. Vad gör man liksom? Jag och Martina insåg att hur underbar tårtan än såg ut skulle man klara max en bit som var cirka 3 cm bred på det bredaste stället. Svante chockade oss alla (sig själv inklusive) och tog en jättebit. Den var sjukligt stor, men han fick i sig den! Sedan är han ju å andra sidan inte 1.90 för inte…ett klang- och jubelkalas för ens smaklökar var det, hur som helst.

Heldag på IKEA igår, blev kanske lite väl mycket kvalitetstid med familjen, men jag är stolt att säga att när jag tappade humöret och blev helt förbannat trött på allt velande, ängslande, grubblande, tjötande, ordväxlande så la jag mig inte i och sa “Måste ni vara så himla puckade, spelar roll vilken jäkla färg man har på baksidan av bokhyllan?”, utan jag gick därifrån, tog tio djupa andetag, tänkte på nästa helg och kom tillbaka med nya krafter och lät det bara vara så att vi tycker att olika saker är olika viktiga här i livet. Väldigt moget av mig, om jag får säga det själv.

Det kunde dock slutat illa. Under en av de gångerna när jag trampade iväg lite trumpet för mig själv ringde det. På displayen stod det “Helena”. Jag började fundera på vad sjutton mamma ville nu, och varför hon nödvändigtvis var tvungen att ringa efter mig. Jag svarar med ett väldigt surt och trött “Ja-a??”. Då visar det sig att det inte är mamma-Helena som ringt, utan kompis-Helena. Lite pinsamt, men ganska komiskt. Tur att hon kan ta sådant. Gemensam feting-utgång med hela gänget var tydligen bestämt till den 27:e. Tror att jag ska göra högskoleprovet dagen efter. Men wtf, går det käss så går det käss. Jag börjar ändå inse att jag inte kommer att få 1.7, så jag får hoppas att betygssnittet inte höjs till nästa år på Europaprogrammet helt enkelt, så man hamnar i något förhatligt lottningssystem. Jaja, kommer tid kommer råd.

Nu måste jag ta tag i den här söndagen. Jag ska plugga, rensa på mitt rum, rensa i min garderob, läsa, se “Goodbye Lenin”, längta till torsdag, vara glad, bestämma vilka skidor jag ska köpa, blogga, längta till torsdag, och ja, få tiden att gå helt enkelt. Ska nog gå in till lillebror också. Känner att lyckoruset får mig på rethumör och ja, han är så tacksam att reta, och idag kan han bara inte få mig att bli sur. Leendet försvinner inte.

Dagens…

…låt: Slide – Goo goo dolls. Så sant, så sant.
…grattis: Till käraste kusinerna. En har jobb, en klarade sluttestet på Thorres.
…mat: Mingus Vegi-burgare. Godaste jag ätit på sjukt länge.
…längtan: Torsdag. Snart, snart, snart.

---

Det är sent nu. Imorrn ska jag till IKEA så jag borde gå och lägga mig. Men sängen kommer vara tom och kall så jag skjuter upp det en stund till. Mingus ikväll med gymnasiebrudarna. Sehr gemütlich. Om det nu finns nåt som heter så. Och så frystorkat kaffe hos Jessica sen Där vi faktiskt visade vår seriösa sida och diskuterade Burmam, Kambodja och Kalla kriget. Och insåg att våra historiakunskaper från andra världskriget fram till nu var pinsamt bristfälliga.

Livet rullar fint annars. För att inte säga väldigt fint. För att inte säga att livet sällan varit så bra som nu. Och som vanligt har min humörkurva bara ändrats helt radikalt, men det är ju sådan jag är. Och jag är så grymt tacksam. Och som Minna sa “Tänk hur kass du mådde för bara en och en halv månad sedan”. Och nu är allt helt annorlunda. Och man ska inte börja en mening med “och”, men det struntar jag i.

Som vanligt snurrar tusen existentiella frågor i mitt huvud, men det som är positivt är att de är frågor som “Får man må så här bra?”, ungefär och svaret är att “Ja, det är klart man får”. Och det är en fantastisk känsla. Så mycket i livet som pekar åt rätt håll, och ja, det har verkligen vänt. Ingen förlamande tristess längre, ingen hopplöshet, ingen ångest. Och vet ni vad? Jag går faktiskt inte och väntar på att ramla ned från de där molnen jag befinner mig på. Gör jag det så gör jag det, men sådana tankar upptar liksom inte min tid längre. De bekymren kommer då.

Nu är det bara fem dygn och 17 timmar kvar. Tiden går långsamt, men life is sweet. Godnatt.