Fan

Man snor inte folks väskor. Så är det bara.

Men det var bara ett dåligt slut på en otroligt dålig dag, och nu tänekr jag vara deprimerad för alltid och jag skiter i att det inte är bra, för jag orkar inte vara glad. Det var droppen liksom. Alla hemskheter som jag inte orkar tänka på börjar jag tänka på nu, och jag ville bara gå ut och ha roligt, roligt, roligt och dansa bort all min sorg och allt det dåliga, men väskan försvinenr/blir snodd och Sofia också.

Och jag är fortfarande inte vid mina sinnes fulla bruk, men skit samma. Jag är arg och ledsen och vil sitta i ett hörn och gråta och hatat mig själv. Men mamma gav mig efterrät med jordgubbar och maräng i alla fall.

Och jag undrar var Sofia är och cvi måste göra projet imorr poch hon finns inte här, och om hon försvinne,r vad är meningen då? Jag vet att jag nte ska oroa mej men allt har ju gått snett denna jävla dan ocså varför skuleld et inge fortsätta?

Och jag har spärrat mitt ort men vill tröstshoppa på cdon, mend et går itne, för kortet är spärrat.

Och Jakob ringe rochj jag orkar itne förklra varför jag är hemma och ajg vill bara ha tillbaka min fina, fina väska o ch mina fina, fina SOfia.

Min väska var den snyggastwe!! Jag vill ha dfen!

Fan fan fan.

Jag orkar itne med mer motgångar, opch allt glatt som har varit bara försvinner vid minsta lilla motgång för jag är så jävla klen och det gör mej så arg. Jag orkar ingenting!!

Jag vill bara ha ett normalt, jävla liv, utan massa helvetescancer, ska det vara så svårt att förstå? Ska alla jag tycker om dö, är det det som är meningen? Och när får jag cancer? Jag menar, det vore ju ett mirael om jag inter skulle få det, och mirakel är inte ämnade för mej så är det bara.

Valborg brukar vara det bästa. För då börjar maj. Men det har varit en hevletsdag. Vi förlorade, jag har huvudvärk och feber,. Min väsjka och min bästa vänm är borta och alla har cancer.

Jag vill bara sluta existera. Och aldrig någonsin ha existerat. Jag vill bli utraderad ur jordens datasystem.

Uräskta at tjag är så deppad. Men jag blir sån när jag är arg. Jag orkar inte, för jag är klen. Så är det.

I alla fall Göteborg och sen studentfest på fredag. Hoppas allt är bra då. Inkolusive mitt liv.



Trött

Jag är trött. Jag har ont. Jag vill sova.

Vi spelade match idag. Roligt, min första fär säsongen. Tyvärr var jag inte mitt bländande braiga gamla jag och vi vann inte heller. Jaja, ajg hade väl mina stunder, laget också. Såg ritkgit bra ut stundtals faktiskt. 2-1 svider dock itne så mycket som det brukar. Kanske för att stämningen var rätt trevlig, från bägge lagen. Domaren var ritkigt bra också, tycker jag inte så ofta. Bägge lagen var iofs ganska snälla, så det fanns inte så mycket domslutatt bli sur över.

Bäst var det i alla fall när han ber Åsa att ta det lugnt med glidtacklingarna, och hon sa att hon bara försökte gå på bollen. Han svarar “Jaja, men bara du inte skadar dig!”. Sweet.

Johanna mobbade dessutom mig idag. Först undrade hon om jag ahde min pyjamas med mig, och då tvingades jag upplysa henne om att det var en högst vanlig t-shirt som jag har ganska ofta. Sedan sa hon att jag såg ut som en fisk. Då började Sofia mobba henen för att hon hade missat värsta chansen. Det var kul.

Hade varit trevligt med mera sol idag. Och högre temperatur framförallt. Tror dock att det blir kul ikväll!



Det här händer inte

Ursäkta den dramatiska rubriken.

Men ärligt talat.

Det här händer inte.

Eller jo, det händer bara min pappa som är född med jordens största tur och som nu lyckats föra det vidare till min lillebror.

För några veckor sedan var pappa och Jakob i Göteborg. De skulle se Frölunda på kvällen, men på dagen var de på TUR-mässan i Skandinavium, eller nåt. Där gick de förbi SJ’s monter, Jakob spelade lite FIFA på playstation och det kommer fram en snubbe och säger “Hej, jag är reporter på Kupé, skulle du vilja spela mot Niklas Alexandersson sen?”. Öh nej. Såklart man vill. Niklas Alexandersson spelar alltså i svenska fotbollslandslaget. Jakob vinner över honom och får sedan hans autograf och vinner ett playstation-spel. Snubben tar Jakobs mailadress för att skicka alla korten till honom, och för att få hans adress hem, så han kan skicka spelet. Senare på matchen vinner Jakob dessutom en Förlunda-tröja.

Jakob kommer hem, han får bilderna, men spelet kommer inte. Jakob skriver då ett mail där det står ungefär “Hej jag har inget Playstation kan inte ni skicka två biljetter till Sverige-Finland istället?”.

TROR NI DE SKICKAR BILJETTER ISTÄLLET?

JA!!!!!!!!!!

En match som Jakob och pappa alltså har velat gå på hur länge som helst. Nu FICK de biljetter.

Tur för pappa att jag inte ‘är hemma när matchen är, annars hade jag nog behövt tvinga honom att köpa en biljett till mej.

Varför vinner aldrig jag? Inte ens på bowlingen fick jag vinna, snarare kom jag fet-sist.

Otur i spel, tur i kärlek istället? Hm, naej.

Men men, det är väl kul att det går bra för andra!



Deus ex machina

Och nu hoppas jag att alla mina lations vet vad detta betyder. Till er andra: En räddare i nöden. Eller ordagrant: En Gud från teatermaskinen, men det stämmer ju inte längre…

Så, vad är min Deus ex machina då? Någon som ställt upp att göra mitt prjektarbete? Nej, inte ritkigt så bra, men ni vet att jag talat om att jag måste ha info om valet? Well, vad hnder på ålleberg vecka 18 (har jag för mej)? Jo, politikervecka: paneldebatt och frågestund och information. Lovely! Då kan jag få massor av info och ta massor av foldrar!

Paneldebatter och sådant har jag egentligen lite svårt för eftersom att de bara blir osams och jag är konflikträdd (inte för att jag är ansvarig, men det är jobbigt ändå) och de kommer ju aldrig fram till nåt vettigt, men jag ska stå ut ändå, någon gång måste jag vänja mej…

Jag är hungrig, men ajg orkar inte äta…jag får gå och lägga mej istället.



Tänk, tänk, tänk och ont i ryggen

Jag och Sofia har varit så duktiga idag. Tolkat enkäter till projektet. Faktiskt känns det som att det kommer att gå nu. Vi behöver kanske inte få IG trots allt. Dock är det ju fortfarande bara olika grader av ångest när man tänker på det, men ja, det blir nog bra ändå. Dåligast av allt är dock att jag inte skrivit ordentligt i projektboken sen mötet med skolhälsovården vilket var i februari. DÅLIGT ANNA!!!

Vårt projekt är i alla fall ganska intressant ändå. Vi har lärt oss massa sakker som vi inte trodde vi skulle lära oss. Hur kommunen funkar till exempel. Eller snarare inte funkar. Det enda de kan är att koppla en runt, runt, runt i telefonnätet. Mycket irriterande och jobbigt. Eller när de säger att de ska koppla en till en person och amn vet att nej, det är fel person, han eller hon har inte hand om de här frågorna, men de på expeditionen fattar inte, s¨å man hamnar hos fel person ändå. Irriterande igen.

Jag mår ltie illa nu. Kanske för att jag har tänkt så mycket idag. På projektet och så. Kanske för att jag och Sofia pratade om saker som får en att må illa. Så vi försöker att inte tänka på de sakerna men det går inte så bra.

Och det är så hemskt att Frittan känner precis likadant. För jag vill ju inte att hon sak känna alla de där knäppa grejerna som jag känner.

Men jag och mina vänner, vi tänker att livet är gött ändå :P

Och jag längtar till stugan! Över en månad kvar, men jag hoppas det kommer gå fort. Det ska bli så sjukt kul och mysigt. Spelhelg i typ 4 dagar. Så inte helg då, men nästan. underbart värre.

Imorron börjar skolan igen. Suck.
Och matten. Dubbelsuck.
Men nu ska jag ha kul de här sista månaderna i skolan. Tror inte det blir så svårt, allt blir lättare efter Valborg, för då kommer våren och fotbollen och blommorna och värmen och glassarna. Och sedan kommer underbara studenten och underbara, underbara sommarlov. Sedan skola no more. Vilket inte gör mig särskilt deppad faktiskt. Det har varit tre helt okej år, men jag är klar nu. Jag kan det här. Det räcker, jag är helnöjd. Gymnasiet har varit mycket jobbigt, men mycket, mycket roligt. Det är ju egentligen inte skolans fel att det har varit jobbigt, jag menar, hellre gå i skolan än att arbeta heltid på till exempel McDonald’s (vilket kan bli verklighet i höst :S ) och det är bra stämning på vår skola. Och det händer mycket kul. Ålleberg kunde vart bättre på många sätt, men vilket gymnasium hade inte kunnat vara det?

Nej, nu är jag sugen på nåt nytt. Sugen på att resa, sugen på att flytta, sugen på att plugga på högskola. Ja, ajg längtar till det mesta. Men EuroTrip -06. Det blir bäst på riktigt det. Sedan är det jag och alla vännerna här hemma som ska bli vuxna på ritkgit och ge oss ut i arbetslivet ett tag. Sedan kanske Norge eller Alperna. Ju mer jag tänker på det, vore Alperna så fruktansvärt underbart. Ja. Det vore det. Och det vor eju skoj att få ihop så pass mycket att man kunde göra en ännu längre resa sen. Asien till exempel. Eller Rosa Bussarna. Eller Australien.

Nej, nu ska jag göra lite mera projekt. Sedan kanske söka någonstans. Även fast Martina inte tycker att man ska okynnessöka så där :P



Blä und bajs

Det var längesedan jag kände mej så här sjuk. FÖrra året vid påsk möjligtvis, det var ingen hit. Men jag skulle vilja ha den 1000 gånger mer än det här. Det här som jag har panisk skräck för och därför ligger och gråtr och jämrar mig hela tiden.

Vad har jag då? Jo, min bror, thank you very much, har smittat mig med maginfluensa!!!

Jag vill dö. Jag pallar inte att spy, har aldruig gjort kommer aldrig att göra. Är det bara jag somt ycker att det är det absolut värsta som finns, alla kategorier?

Idag tycker jag väldigt, väldigt synd om mig själv. Jag missade vår första gräsmatch, jag orkar inte tänka på skolan som det var tänkt, kanske missar jag projekt imorrn och kanske också Liedholms. Hm, projekt och skolarbete är väl inte jättesynd att missa iofs, men jag var laddad och jag ebhövde verkligen göra sånt! Försöker dock ligga och tänka ut massa smarta tankar, men det är svårt. Har två favvosysselsättningar idag: Sova och spy. Hurra.

Borde dock fattat igår. Hade huvudvärk redan innan jag gick ut, jag var så förbannat trött och inne på Terrassen orkade jag inte dansa typ nåt. Jag kan ha smittat mina vänner, eftersom jag har druckit ur deras flaskor och vice versa, och sen finns det ju en till jag kan ha smittat. Stackarn. Snacka om att ha otur! Men ltie skrattretande tycker jag i alla fall att det är. Han lär ju inte lista ut att det var mitt fel heller.

Nu har jag inte spytt på tre timmar. Ingen skulle vara lyckligare än jag om jag slapp det i tre år framöver. Jag vill äta! Mina ben orkade inte bära min kropp, jag behöver näring. Framförallt behöver jag vatten. Jag är så förbannat törstig, men jag vågar inte. Och ProViva. Vill ha.

Terrassen var rätt kul ändå igår. Det var mycket folk där som jag inte träffar så ofta, sådana från jobbet till exempel. Skönt också att det inte var som Ållefestare där man känner eller åtminstone känner igen varenda kotte. Dessutom fick jag träffa Soffi för första gången på en vecka, och det var kul. Hon var väldigt brun, men det gjorde inget. Det blir väl jag också tids nog. Plus att min mor sa att de skulle tänka vöer en solsemester i år, hon hade itne trott att jag var så intresserad av det förut, innan jag sa det. Är hon lite knäpp eller??

Nu borde jag kunna jobba lite med projektet, men alla grejer ligger kvar i mitt rum och tanken på att ta sig dit och tillbaka ger mej nästan svindel. Är nog ett under om jag kommer tillbaka till sängen. Får ta och ringa bror min istället och se om han lever. Det var ett tag sen vi pratade nu. Inte sen “Nu får du va glad. Jämt.”

Sen dess har i alla fall nått hänt. Det händer en del positiva grejer just nu och det får mig att bli uppåt. Självbilden är tyvärr fortfarande nere på noll, men det känns lättare att jobba med den när jag är glad.

Ida har gett mig två böcker förresten: Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät och Veronika bestämmer sig för att dö. Jag har bara läst ut den första än, den andra är jag typ halvvägs i och jag vill att någon mer ska läsa dem, i synnerhet den första. Inte bara för att den var så himla fin, utan för att det fanns många aspekter på religion i den som jag aldrig hört talas om förut. Jag måste få veta mer!

Nej, nu ska jag ringa lite, sen sova och sen vakna helt frisk.

Bör också tillägga att jag inte ansvarar för något som står här, allt är lite dimmigt just nu, och jag orkar inte läsa igenom vad jag har skrivit.

Pussar på alla ni som gör livet så där bra och härligt…



It’s within us all the time

Trött, arg och ledsen. Festkvällar har börjat bättre. Det värsta är nog tröttheten. Vill helst gå och lägga mig nu, men antar att jag måste stå emot. Jag vill ju gå ut egentligen, har sett fram emot det ett tag. Jaja, det blir väl bra när jag väl kommer iväg.

Det var så förbaskat mycket idag på jobbet. Eller rättare sagt, ibland var det 20.000 fulla raggare samtidigt och ibland var det inte minsta lilla mus. Det gjorde det lite svårt att anpassa sig. Jag var väldigt motiverad i början, men efter att ha gått och stirrat rakt fram utan att ha nåt att göra i typ en timma så blev amn lite avslagen…

Så många fulla människor, så mycket bilar, så många rapar, så många raggare och så mycket byxor som satt alldeles för långt ned på en och samma plats borde vara förbjudet. Särskilt det sista.

Min vän Erik har en blogg. Kolla in den, han skriver bra och om bra grejer och har dessutom snygga foton.

Imorrn måste jag göra massa skolgrejer. Det ska bli så skönt att ta studenten.

Gräsmatch imorrn, hurra!



Livet kan vara som en TV ibland

Vill ha.

Jag är bra på att hitta påskägg. Jakob och Adam är inte lika bra.

Igår natt så kom Frittan på det. Vi hängde fortfarande ihop. Vi var inte sämre vänner efter tre år på olika håll. Hade någon trott det? Ens vi själva? Jag blev så glad när jag insåg det. Vi lyckades faktiskt. Jag vet inte ens om det har varit särskilt svårt. Det har bara varit självklart att inte sluta umgås. Det har bara varit självklart att inte sluta tycka om varandra bara för att mån får andra vänner.

Ja, många andra vänner har jag fått. Och en del har jag förlorat.

En del vänner har jag fått, som alltid kommer att stanna. Soffi och Sofia till exempel. Sedan finns det de som jag hoppas kommer att stanna, men vem vet vad som kan hända?

Man kanske inte kommer pratas vid varje dag, men det gör vi ju inte ens nu. Kanske inte ens varje vecka, men det kan ju gå längre än så utan att vi pratar. Då saknar jag dem ju iofs, men det går ju. Vi kommer kanske inte ses så ofta.

Men vi är ju redan vana.

Varför skulle det bli svårare nu?

Dessutom finns alltid internet.

Mongo-Ester, Liam och Igel. Det var tider det. Och det ÄR tider.

Men vi är fler nu. En datanörd och ett hästarsle också. Och du, mammut = mammoth. Så nu vet du =)

Jag måste klippa mej.



Hm…

Gjorde ett test på en sida precis, Världens minsta politiska test tydligen. Jag blev auktoritär. Kända auktoritärer är Joseph Stalin, Vladimir Lenin, Mao Tse Tung, Karl Marx och Fidel Castro. Jag och diktatorerna. Jösses.
Nu har Sofia slutat…stackars. Jag är svintrött. Måste gå och lägga mej. Ska för övrigt jobba imorrn med, Johan frågade och jag är väl inte den som är den. Eller jo, egentligen, men inte idag. Tog dessutom en tid åt Erik också, känner att jag behöver pengar.

Gjorde ett till test nu, så här blev det: 95% v, 62% s, 92% mp, 27 % kd, 52% c, 35% fp, 3% m. Om någon nu skulle vara intresserad…Måste sätta mig in mer seriöst i detta snart känner jag. Vore skönt om det kunde dimpa ned lite foldrar i brevlådan, istället för alla jäkla studera-vidare-broschyrer. De står mej upp i halsen! Men som sagt, mer politiska broschyrer. Måste ju dessutom poströsta eftersom jag förhoppningsvis befinner mej på annan ort den 17:e…

Varför har Selma och Fingal namnsdag på samma dag?

Fuck! Jag har ju glömt att söka till massa ställen i höst!! Tur att jag har min kod, så jag kan göra det via nätet, men herregud. Får inte glömma! Ska iofs, med 90% säkerhet, inte läsa vidare i höst, emn om nåt oväntat skulle inträffa, om tågluffen inte skulle bli av till exempel, då måste jag fixa nåt. Nu. Eller, innan den 15:e, vilket är på lördag. Usch, usch, usch. Har itne kollat upp sånt som jag måste kolla upp. Bajsans piss också, som en god vän till mej brukar säga. Jaja, jorden har ju inte gått under än i alla fall…

Jorden höll däremot på att gå under när min lillebror fick maginfluensa inatt. Jag har spyskräck! Eller emetofobi som det så fint heter. När jag sa det på jobbet skrattade Henrietta åt mej…jag akn itne hjälpa det! Det är ju helt hemskt, det är det värsta som finns. Precis efteråt så är det ju nästan (nästan!) gött, men sekundrarna innan! Att inte fler människor tar livet av sig då är ett mysterium. Att gå runt och må illa är ju heller ingen hit. Förstår inte hur det ska gå när jag får barn. Har iofs tvingats torka och hälla bort spy många gånger bland annat på grund av mitt jobb, men idag när jag skulle ta hand om Jakob, det var fruktansvärt, jag höll på att inte klara det. Blä, blä, blä.

Tillbaka till politiken. Jag och Fritt diksuterar kommunval. Vad ska man rösta på? Hur ska man veta? Skickar de också ut foldrar? Sorgligt är det också att sossarna har dubbelt så många mandat som moderaterna i kommunen (18 mot 9), ändå är det blått styre, för de blå är större tillsammans. Sorgligt, sorgligt.

Mina bröder är söta. Pratade med Andreas igår. “Nu får du vara glad. Jämt.” Gulligt, gulligt. Jag försöker på mitt sätt iaf.

På nåt sätt tror jag att det är bra att jag tänker också. När jag tänker rationellt i alla fall, när jag kan hitta anledningarna till det som får mig att må dåligt, för det är ju på så sätt som jag kommer att kunna ta mig ur det. Om jag inte vet varför, så är det ju helt omöjligt. Man måste blotta sina svagheter och rädslor (som jag för övrigt kommit fram till är ganska många) för att kunna ta itu med dem…våga visa sig svag inför andra, men framförallt inför sig själv och kunna inse att man kan tycka om sig själv med alla sina svagheter och rädslor. Eller ja, svagheter framförallt, rädslorna kan ajg itne hitta så där mycket positiva saker med…

Nu måste jag verkligen sova…



Ah

Wikipedia gör mig lycklig…



How could nature disagree?

Jag fick äntligen tag i Eva idag. Det gick bra, fram tills hon frågade om pappa hade sagt till mej att hon hade bett honom säga till mej att jag skulle läsa Jag är kvar hos er av Peter Pohl. Nej, det hade han inte, men det borde inte gjort något eftersom jag redan läst den. Ändå blev jag så fruktansvärt ledsen. Jag ville gråta, samtidigt som jag belv jättearg för att han inte sagt något, så jag tänkte gå ned och skälla på honom, men när jag kom ned stod han där och pratade med Jossan och linda som delade ut reklamblad.

I vanliga fall hade jag blivit glad över att se dem, vi ses ju inte särskilt ofta längre, så det är roligt att höra hur det är och så, men nu var det bara jobbigt, jag behövde ju gråta. Som jag inte gör längre. Men jag fick ju svälja då. Och det var ju dåligt.

För egentligen var jag ju inte arg för att pappa inte hade sagt det där till mej. Jag var ju ledsen och arg för att Anna är död och för att det är så hemskt att man ska åka hem till sin döda bästa väns familj och kan tycka att det känns skönt, men jag kan inte gråta för det längre, det går inte. Jag vill ju bara att Anna ska vara här…



You bit the apple, you pulled off the curtain

Idag skulle jag boka färganalys i Skövde. Chansade och frågade om de hade nån tid ledig redan på torsdag, men det hade de såklart inte, vilket inte var så förvånande. Förvånande var det det däremot att de inte hade någon ledig tid förrän den 13 juni!! Ärligt talat, hur kan så många människor vilja göra färganalys? Jag trodde mest det var gamla tanter som gjorde det, och hur många gamla tanter kan det finnas?

Irriterande är att jag varit duktig och köpt en låt på cdon.com för ett tag sedan och inte kan flytta över den till datorn där uppe, utan att betala för den igen. Nej tack. Kan kanske föra över den via mp3:n iofs. Men irriterande i alla fall.

Självkänslan har varit en röd tråd i mitt lvi de senaste månaderna. Det är det viktigaste man har, nyckeln till allt, dörfär måste man ta hand om den, men varför ska det vara så förbaskat svårt?

Hittade för övrigt något som verkar vara en intressant utmaning. Jag antar den!

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
“vailed. (EXCUSE ME, RABBI, BUT JUST WHICH WORD IS IT EX-” (Everything is illuminated, av Jonathan Safran Foer)

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En blå kista

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Parlmanetet, igår kväl

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
Halv sju? Ok, 18.35 just nu, bra gissning.

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
The power to change – The Ark

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Igår, handlade mat, gick ut till bilen och sånt.

7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Lunarstorm och Ronnie Sandahl
8. Vad har du på dig?
Kjol och t-shirt.

9. Drömde du något inatt? I så fall – vad?
Hm, mest att jag övningskörde med min klassmentor vilket var obehagligt i sig, men det var det minst obehagliga i drömmen. Kommer dock inte ihåg resten nu.

10. När skrattade du senast?
Idag när jag och Sofia skrattade åt min pappa.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Kort på mig, Jakob och Andreas, 4 små tavlor från Danmark, 3 större tavlor från någon annanstans, en bautastor tavla, 4 mycket små tavlor och en mittemellan broderad sak.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Hm, ja, något som någon skrev till mig. Det var konstigt.

14. Vilken var den senaste film du såg?
Harry Potter and the Goblet of Fire

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En dator och en resa till nån varm plats.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag är väldigt kissnödig just nu.

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Ah – Vad svårt! Att olycka inte skulle finnas kanske?

18. Tycker du om att dansa?
Självfallet

19. George Bush?
Ger mig mardrömmar

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke respektive flicka?
Pojke: Lill-Burt Flicka: Yoda

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Jojjomen

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Du hade rätt, jag var bara en skönlitterär figur, som Emil i Lönneberga ungefär.

24. Vilka fem personer vill du ska svara på de här frågorna?
De som gör det fort.

Det var det.

Nu ska jag till Martina.



Jag lever och älskar

Mm, lov. Inget är så underbart. Det känns så udnerbart, även fast jag har massor att göra, men bara att slippa gå till skolan, gå upp när man vill och bara ta dagarna som de kommer är underbart. Och kanske har det precis snöat för sista gången? Blir det äntligen vår nu?

Vore skönt med vår, vill ha tunna skor och tunn jacka.

Längtar så tills imorgon, ska bli kul, minns inte ens när jag festade senast. Nej, jag kommer verkligen inte ihåg, kanske innan sportlovet någon gång?

Åh, det känns så bra precis just nu. Lov, sol och fredag. Ska lägga mig tidigt ikväll och ta igen all missad sömn. Jag längtar redan…men mest av allt tills imorrn!

Längtar efter att läsa och fixa alla data-grejer som måste fixas. Längtar till och med efter att städa mitt rum. Det ska bli så skönt att inte vara i skolan.

Idag tog jag ett första steg, är innerligt stolt över mig själv. Inte för att det ledde någonstans, men det KUNDE gjort det. Tack Soffi, du var bäst idag. Kommer sakna dej nu när du är i Tunisien-land. Och itne BARA av avundsjuka för att jag också vill åka dit, utan för att du är du.

Nu ska jag snart bege mig till mitt älskade McDonald’s. Men idag känns det helt okej faktiskt.

För övrigt finns det en familj här i stan som är omöjlig att få tag i!