En sjömanssambos journal

Resedagboken ar uppdaterad. That’s all you need to know.

Och att jag badat i turkost vatten, med jatteharliga vagor. Solen ar fin har

read comments (1)

Jag har uppdaterat min resdagbok nu (lænk finns till høger). Allt stårdær, færutom att jag just upptæckte attdet ør en man bredvid mig som sitteroch porrsurfar och kollarpå en æcklig video!!! Asæckligt samtidigt som han ær lite komisk. Men ær inte det typ sexuellt ofredande eller nåt? Tur att jag upptæckte det såå sent, ska dra nu.

 Have it!

read comments (2)

…att jag åker utomlands i en månad jättesnart

…att vi har bytt tema

…att jag har en resedagbok, men kolla båda, det kan bli olika uppdateringar

…att man MÅSTE kommentera

…att jag har sökt tre skidlärarjobb (nåt måste man väl få? Eller??)

…att livet är fantastiskt idag.

read comments (0)

Försvinn inte alla ni.

Just nu vill jag verkligen inte åka. Eller jo, var lugna, jag backar inte ur, jag längtar jättemycket och jag vet att det ska bli askul. Men jag freakar ur. Jag gör alltid det före resor och just nu är jag fullkomligt livrädd.

Jag har tagit adjö av så många jag tycker om idag. Det är så jobbigt. Man ska verkligen inte tänka så, men det enda som finns i mitt huvud är “Tänk om det är sista gången, tänk om, tänk om, tänk om.” Och jag vet att det inte är sunt och jag vet att det är helt osannolikt, men ja, kunde jag tänka att livet är gött vore ju livet aldrig svårt liksom. Jag bara tänker så, jag kan inte hjälpa det.

Och det känns så tungt. Försvinn inte.

Vill inte lämna allt. Vill inte lämna Jakob. Hur ska han klara sig? Häromdagen kom han in till mig och sa godnatt. Sen sa han “Alltså Anna. Jag finns här.” O sen inget mer. Han är är så söt.

Nej. Resan ska verkligen bli bra och när jag kommer hem ska jag sluta hålla på. Framförallt ska jag aldrig blogga på natten för det blir bara dåligt.

Jag ska maila Emelie, men jag vill itne för det är ignet man skriver, men det är inget man säger heller och jag vill inte tänka på allt det där som jag förträngt. Varför måste det finnas? Men samtidigt vill jag ju att hon vet. Så sen när alla vet kan vi ju avdramatisera allt o skämta om det. Det vore skönt.

Det är läggdags, men orka. Imorgon kommer jag ju ha ännu mer separationsångest, så det vore skönt att bara snabbspola fram till måndag 9.50. När allt man måste göra är gjort, allt r packat, allt är klart, vi är på väg. DÅ vet jag att allt kommer vara bra. Resor får migverkligen att må bra. Paris, London och Colchester är ju väldigt bra exempel på det. I synnerhet Paris som vi kasnke ska till, en tanke som får mitt hjärta att le, mitt Paris liksom.Men att släppa allt här, bara vara, träffa sina vänner och göra det man känner för och det som faller en in, i en hel månad. Det ska bli så obeskrivligt skönt. Önskade bara att vissa skulle ta tjuren vid hornen och följa med, men man kan väl inte få allt.

Apropå att få saker fick vi för övrigt en jättecool bok “Fardlektyr” av Emelie, Svante och Martina. Jag är jättespänd, men vi får inte kolla förrän på måndag, vilket är ytterligare en anledning att längta asmycket.

Nu ska jag avrunda, men jag har lovat Elin att min resdagbok, http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=104818&section=undefined den blir sprängfylld av positiva inlägg och skrivelser, och inte fylld av massa sånt här dravel. Och jag är inte så orolig. Det kommer verkligen att bli underbart.

read comments (2)

Jag vaknade klockan 8 idag. Gick upp kvart i nio. Jag börjar nog bli sjuk. Eller bli vuxen. Dock är jag förbaskat trött nu, men sen har det varit en ansträgande dag, både psykiskt och fysiskt.

Jag har cyklat värsta rundan.

SJ-Central-Fredriksberg-Konsum-Osten-Central-Sj-hem-Kurorten.

Hem-Kurorten var den kortaste biten, men ack så jobbig. Den backen är inte att leka med, så ni vet. Lite annat ni kan behöva veta: Det är varmt idag, ha inte på er jeans, då kommer ni att svettas bort. På Osten finns det ett kontor, vet du inte var det ligger blir du dumförklarad. Fredriksbergsskolan är en byggarbetsplats utan ingångar.

Hm, det var nog det.

På Centralskolan hade jag ett litet möte med Susanne, hon som har hand om lärarvikariat och sånt. Det gick svinbra! De frågade om jag hade möjlighet att va med en elev lite nästa vecka, men nej, det gick ju tyvärr inte. Eller, itne tyvärr för mig =) Hur som helst kändes det som att det kan bli lite jobbmöjligheter där, och som jag sa till Susanne: jag tar allt. Till och med NO-labbar eller syslöjd eller bild om jag måste. Jag tror verklgien det kan bli kul, jag hoppas det. Någon gång måste jag ju bestämma mig för om jag ska bli lärare eller ej liksom. Så det är bara att hoppas att alla lärare på Central tar en liten semesterresa till Thailand. Man vill ju inte hoppas att nån blir sjuk liksom, kunde jag ju inte ens när jag var elev. Men om lärarna får semesterresor och jag lite jobb, ja, då mår ju alla bra liksom. En win-win-situation. Sa att David skulle gå dit också, och det gjorde han och det gick tydligen bra, känns väldigt skönt att han också får lite att göra.

Känns bra att man har gjort lite saker på att göra-listan. Resten får väl lösa sig när man kommer hem, jorden står ju inte och faller med mig som tur är. Det som grämer mig mest är faktiskt att jag inte kommer hinna se klart L-word. Very sorgligt.

En sorglig dag har det för övrigt varit. Jag har gråtit så mycket att jag inte tror att det finns tårar kvar. Fast så tror jag ofta, och jag brukar aldrig ha rätt. För man vill ju gråta. Att inte kunna gråta är det värsta jag vet. Men idag gjorde jag det. Och det var skönt. Men nu är jag helt trött, orkar inget. Men sådana petitesser som sömn hinner man ju inte med. Dessutom ska jag snart träffa alla de där underbara människorna som jag tycker så mycket om. Det ska bli skönt. Och jag tror inte Sofia blir sur om jag råkar sova lite. Hon somnade faktiskt asmånga gånger när vi såg på Allsång på Skansen i Göteborg. Det var en kämpig kväll.
Åh. Vill iväg. Nu. Längtar så fruktansvärt. Men bara 64 timmar och 15 minuter tills tåget går! Ahhhh!

read comments (2)

…för att jag inte har bloggat eller svarat på folks inlägg eller nåt. Jag gjorde en jättefin blogggrej häromdagen. Sen bestämde sig min webbläsare för att stänga av sig innan jag hann uppdatera. Jag började, allvaraligt talat, nästan lipa. Men längta efter den bloggen kära läsare! Den var het som tusan.

Jag är aslat och vore det itne för mina vänner och min mamma skulle det inte finnas ett enda kryss på min “Att göra-lista”. Idag har jag dock varit hos: kurator, arbetförmedling, polis, ÖB (inhandlade en helt enormt fantastisk matlåda, värsta kittet med grejer, tack för tipset Soffi!), Trä O Bygg, (Sn)ICA, och sen hem. Jag cyklade överallt. Jag borde ha medlaj. Jag har nämligen 38,6 grader just nu (tyck synd om mig). Men egentligen är det tur, för jag är sjuk med ganska jämna mellanrum så om min kropp är schysst mot mig och beter sig som vanligt kommer jag vara frisk lagom till nästa helg ungefär. Och sen åker vi!

Det är verkligen nära nu. Det ska bli så satans kul, alltså ni fattar inte.

Jag känner mig rätt duktig ändå, med tanke på att klockan inte ens är ett. Det har sina fördelar att gå upp tidigt. Imorgon ska jag dock till kuratorn, igen, klockan 8. Det ska inte alls bli roligt. Så ljög jag för mor min och sa att jag skulle till arbetsförmedlingen och skulle bli jätteglad för att låna bilen. Hon tyckte jättesynd om mig. Jag är verkligen hemsk ibland.

Annars är livet upp och ned, väldigt mycket. Dock har jag kommit på att min livssituation just nu är helt ok. Det händer inte massa ångestframkallande saker hela tiden. Jag börjar få perspektiv på mitt psyke, tror jag. Så nukan jag äntligen jobba med saker som har varit jobbiga och så, för nu slipper jag jobba med dagsläget hela tiden. Asbra!

Jag är riktigt glad idag faktiskt, om någon sulle fårga mig hur jag mådde skulle jag svara “Det är asbra.” Utan att ljuga. Jag tror inte jag har kunnat ge ett ärligt positivt svar på den frågan sedan Anna blev sjuk.

Nu när jag blev så glad vill jag liksom itne sluta skriva. Men jag måste verkligen se på Vänner för jag har helt sjuk L-word-abstinens så jag msåte göra nåt som kan hålla borta tankarna.

Så ska jag ta en ipren också. Vi är goda vänner, han och jag.

read comments (6)

Jag blir så fruktansvärt ledsen, arg och rädd när jag läser det här. Sköt ert eget liv, det är ingen big deal vem man älskar för att nu citera mig själv. Fan också.

Calle Norlén har för övrigt skrivit en jättebra krönika om varför Pride är så underbart. Citat: Men för den som aldrig känt sig onormal är det svårt att förklara hur det känns att plötsligt vara normal.
För den som alltid obekymrat gått hand i hand med sin fru eller man är det svårt att förstå känslan av att kunna kyssa sin älskade offentligt utan att få en tegelsten i huvudet. Bli utkastad från en restaurang. Eller att det uppfattas som en provokation, en demonstration, ett statement.

Så sant som det är sagt. Så gå nu ut och älska istället för att gå ut och hata. Det blir så mycket trevligare då.

read comments (0)

Årets Pridefestival är invigd och jag är tacksam att det åtminstone är EM-fest i Göteborg från och med imorgon så jag kan förtränga saknaden någorlunda. För det är i sanning en saknad, att sitta här och veta att just nu går årets finaste fest av stapeln. En fest där ingen är konstig för alla är konstiga. Där behöver inget döljas, ingen mask behöver tas på och man behöver inte kliva in i någon garderob och skämmas. Man kan slänga upp den där dörren, hoppa ut och mötas av en stor kärleksfull famn. Massa kärlek, massa fest och inga fördomar, det är Pridefestivalen för mig.

Och just den här veckan, får vi ta klivet bort från Stockholm också. För trots att jag sitter här, i lilla Falköping, så är det ständigt HBT på tapeten denna veckan. Och det gör mig lycklig, men samtidigt ledsen. För nästa vecka kommer de flesta ha glömt oss igen. Samtidigt är jag glad för det lilla, men nöjd, oh nej! Bara det att 2% av Sveriges lärare känner sig kompetenta att möta hatbrott är skamligt, och ännu skamligare är att endast 8% anser sig ha utbildning att kunna reda ut de olika begreppen kring sexuell läggning. Jag har sällan blivit ilsknare än när jag tvingades förklara för min kurator att jag inte var lesbisk. Att få sitta och lära henne skillnaderna mellan de olika begreppen kändes fruktansvärt. Lever vi inte i det 21:a århundradet?

Men jag vet. Jag har i mångt och mycket glidit på en räkmacka. Här sitter jag och klagar över att jag inte är på Pride när det finns så många därute som faktiskt inte KAN. På grund av pengabrist, homofoba släktingar/vänner, skamkänslor med mera, med mera. Bortsett från mina föräldrar har jag inte fått höra en negativ kommentar. Andreas tog det underbart, David och Adam likaså. Och mina vänner? Ja, med dem känns det som Pride hela tiden. Det är inget vi pratar om. Vi pratar om våra kärlekar, span och flirter obereonde av om de råkar vara killar och tjejer. För det är ingen big deal.

Ändå finns det mycket jag önskar vore annorlunda. För en räkmacka har det som sagt varit om man jämför med vissa. Men jag önskar att mycket hade varit enklare. Jag önskar att jag hade sluppit svara “Vadå, jag är väl inte dum i huvudet?” på frågan om jag skulle kunna vara öppen i skolan. Jag önskar att jag alltid kunde svara på folks nedsättande kommentarer om HBT-rörelsen, och inte gömma mig och sitta och hata i tysthet. Jag önskar att svaret på frågan “Tänker du berätta för dina mor- och farföräldrar?” inte vore “Vadå, jag är väl inte dum i huvudet?”. Jag önskar att det inte fanns tusen fack med 18 olika etiketter på som man placerar sig själv i, utan bara det att ibland blir man kär i rödhåriga, ibland i brunhåriga, ibland i killar, ibland i tjejer. Mest av allt önskar jag att mamma och pappa kunde acceptera det, det vore liksom så mycket enklare då. Och jag önskar alla fördomar åt helvete. Inklusive min egen fördom mot i princip alla medelålders människor i städer mindre än Göteborg som går ut på att de tycker att allt annat än heterosexualitet är fel och onormalt.

Det finns mycket som är fel. Men det finns mycket som är rätt. Framförallt mina vänner och mina bröder (alla fyra), men också att jag har sett på massa fina L-wordavsnitt idag, lyssnat på underbaraste Hello Saferide på repeat och lyckats få Sofia att gilla dem också (yey!) och att jag ska se dem i Göteborg på fredag kväll, det vill säga ikväll. Apropå musik så är det inte bara Hello Saferide som gäller just nu, utan även I’m from Barcelona som spelar innan HS på EM-festen =) , Firefox AK som spelar på söndag och lite Ladytron som med största sannolikhet inte kommer till Göteborg i helgen.

För övrigt har min vän Sofia startat en blogg. Läs här.

Det blev lite link-droppande så här mitt i natten, ber om usäkt för det, men ni kan glädja er åt att det är fina band, en fin vän och en fin tv-serie jag länkat till. Jag måste få mig lite av skönhetssömnen nu, men några sista visdomsord så här innan John Blund kommer: All kärlek är bra kärlek, som sagt. Vad Åke Green, Carola eller George Bush än säger. Det är dem det är synd om, som måste gå omkring med så mycket hat mot människor de aldrig träffat och aldrig kommer bry sig om att lära känna heller. Kärlek är vackert och som allas vår Ola säger: The most radical thing to do is to love someone who loves you. Så det så.

read comments (7)