En sjömanssambos journal

Dagens…

…låt: Better – Regina Spektor
…film: Harry Potter and the Order of the Phoenix
…fysik: Fucking förkyld
…psyke: Instabilt, men relativt ok
                                                                                                                                

Jag har inte bloggat på ett tag. Det har hänt massa saker hela tiden, som har varit bra, men så fort jag har varit ensam så har jag känt mig ganska destruktiv så jag har helt enkelt inte haft någon vidare lust alls att blogga. Och även om mina spirits inte är skyhöga idag är allt ändå betydligt bättre. För att ni ska hänga med i mitt liv kommer en liten rapport i beloved punkt-form:

*Midsommar: Mysig kväll med middag hemma hos Emelie i spöregnet. Kändes dock inte riktigt som midsommar.

*Semester: Vecka 26 var jag ledig, väldigt ledig. Jag gjorde nog inte så mycket, väntade mest på att familjen skulle åka bort tror jag.

*Själv hemma: Jätteskönt först, men eftersom jag isolerade mig i slutet när jag inte ansåg mig vara något roligt sällskap för mina vänner och därför inte gjorde så mycket annat än att jobba höll jag på att driva mig själv till vansinne. Det var ganska skönt när de kom. Blommorna var dock döda och det var möglig mat lite överallt, men vad gör man?

*Trysilsambos: Helgen vecka 26 var Johan, Jim och Minna här. Helt fantastiskt roligt faktiskt, man blev lite sentimental. Dessutom var det fest både fredag och lördag, och lördagen var nog roligaste plantisgången ever, trots att det bara var jag, Johan och Anna som höll ut till slutet. Sedan att några småglin började mucka med Johan på Valentino är ju ganska kul så här i efterhand.

*Old friends: Jag har träffat, förutom mina ex-sambos, två gamla vänner från förr. En från skolan och en från Trysil. Hur kul som helst att se både Arta och Katta igen. Arta var här på fika tillsammans med lite annat folk, och Katta och jag sågs i Skövde och fikade iväg en hel söndag. Wunderbar.

*Familjen hemma: En av sakerna som utlöste förra söndagens ihopbryt, och gjorde att jag trodde jag skulle gå under både måndag och tisdag, sedan på onsdagen så blev det helt ok, och det är, för tillfället, hållbart och stabilt.

*Politiken: Researchingen har börjat, men är ännu så länge strängt objektiv (haha, eller inte, men jag försöker).

*Framtiden: Oslo! Jag och Sofia ska till Oslo i september. Känns så otroligt skönt att ha bestämt det, jag längtar verkligen.

*Jobbet: Går bra, tyvärr jobbar jag 12 dagar i sträck från och med imorgon nu, sedan åker jag och Sofia upp till Johan, vilket kommer innebära att jag kommer däcka då. Men sånt är livet. För övrigt hade vi mucho trevligt på festen igår, men vad som händer på PA’s-festerna stannar på PA’s-festerna. Hoppas jag.

*Psyket: Det tar sig, faktiskt, förra söndagens hopbryt var tvunget att komma, tror bara det råkade vara så att trevlgia saker senarelade det lite, men nu är det bara att komma igen igen. Vilket jag tror jag gör. Förutom att jag saknar Anna så att jag går sönder.

*Harry Potter: Måste ju få sin egen kategori. Har börjat läsa om femman nu, eftersom jag skulle på bion idag. Filmen var ok, kanske den bästa av filmerna, men ändå inte i närheten av boken. Dock är Helena Bonham Carter en av de hetaste jag vet, att hon är ond i filmen gör det hela bara ännu bättre. Filmen är ju dock inte det största, det största är ju att bok sju, den sista, släpps nu på lördag. Jag är helt hypead. Jag har levt med Harry Potter hela min tonårstid och snart kommer det bara vara över. Och jag kommer lipa, hur det än går, jag vet det. Jag gråter ju som ett vattenfall redan nu, när jag grubblar över alla frågor (Är snape verkligen ond? Är Dumbledore och Sirius döda på riktigt? Kommer Harry dö?), eftersom hon som jag alltid diskuterade de frågorna med inte finns längre. Och jag vet att när jag lägger ifrån mig boken och har avslutat den sista sidan så kommer jag inte kunna ringa någon och skrika “Jag visste det!” eller “Herregud!” eller “Det kan inte vara sant!” eller bara gråta, för Anna kommer inte svara och vara helt ecstatic, så som vi var när vi avslutat femman. Istället kommer jag ligga och gråta över att det inte bara finns alldeles för mycket outsäglig sorg i Harrys liv, utan även i mitt. Och det gör mig fortfarande helt otroligt förbannad och barnslig. Jag vägrar att acceptera att du är borta, för jag vill inte. Så det så.

Jag tror att det var det om det. Eller just det, om en vecka precis står jag och hoppar på borggården på Läckö för då ska jag se Ola igen. Kärlek, that is.

read comments (2)