En sjömanssambos journal

As I am i stort behov av något att göra så att jag slipper göra läxor så får det bli mera blogg. Jag har saknat den. Men varje gång jag försökt skriva något så har inspirationen försvunnit. Borde blogga på tåget. Då har man många vackra tankar!

Hur som helst, om det är någon som är intresserad av hur min planering kommande tiden, så ser den kortsiktiga ut så här:

*Onsdag: Grammatik 9-12. Sedan galen shoppingdag med bästaste Sofia! Åh, jag har sådan absti. Vi ses aldrig! Förra hösten sågs vi nästan varje dag. Och gjorde vi inte det så pratade vi i telefon. Nu är vi helt osynkade. Tyvärr. Men snart bor vi ihop och kan ses jämt =)
*Torsdag: Litteraturseminarium 11-15. Sjukt fucking tråkigt. Sedan ska jag fika med skidlärar-Sofia N och kanske någon mera. Trevligt, mysigt. På kvällen måske en promenix med Helena.
*Fredag: Plugga, packa, städa. Sedan arabisk afton på kvällen, och avsked för Emelie och Martina. Vill inte tänka så, men det skulle kunna vara sista gången vi ses till slutet på april, om de inte kommer upp till Trysil. Så nej. Det tänker vi inte på.
*Lördag: Högskoleprovet, suck. Bra sätt att få tiden att gå, dock. Och sedan tåget till Henrik =) Det fattas mig, för en gångs skull, ord för att beskriva hur bra det känns.
*Söndag: Vakna upp galet lycklig, så planering blir överflödigt…

Det var alltså det kortsiktiga det. Stannar i Kalmar typ en vecka antagligen. Sedan börjar skolan igen vecka 45 och man är back in business. November kommer innebära tentaplugg, tentaångest, tentahat, och förhoppnignsvis lite annat också. Linköping och Umeå vore inte alls dumt, Kalmar vore också mysigt. Skidlärarutgång i Göteborg ska klaras av. Vore skönt att jobba också, lät som att det kanske kunde bli en del på Central, och ja, pengar behövs!

I december är litteraturen gjord, så då är det dags för språktentorna, dock har vi inte mycket lektioner, så jobb och visiter runt om i landet kan nog bli av då också. Planering inför Trysil, shopping, julmys, kvalitetstid med de man senare måste säga hejdå till, förhoppningsvis en vit jul hemma och sedan upp till Trysil den 26:e december, för att börja jobba den 27:e. Det är helt galet. Bara två månader kvar nu.

Och ända sedan jag kom hem i april, och har tänkt på den dagen när jag äntligen kliver ur bilen och trampar norsk mark igen, så inte har jag tänkt att det ska kännas tråkigt. Och inte har jag tänkt att jag ska vara ledsen, och kanske till och med längta någon annanstans. Men jag är tämligen säker på att det kommer bli så. Jag längtar mig sjuk efter de där två vita bergstopparna, med alla mysljus, älven som rinner genom byn långt där nere, den stora svarta skogen, och den karga vildmarken över trädgränsen. Men jag längtar mig också sjuk någon annanstans. Och det är helt nytt för mig. Och på ett sätt säkert också något positivt. Trysil är inte det enda stället här i världen jag kan vara lycklig på.

Dagens…

…låt: At my most beautiful – R.E.M.
…mat: Otroligt god wok med marinerad tofu, sockerärtor, cashew et cetera. Orgasm för smaklökarna.
…längtan: Lördag. Vill vara i Kalmar nu!
…fråga: Varför har jag inte gjort tyska???

---

Ibland är man dum. Typ som idag. Jag har varit “ledig”. En lektion idag bara, som man inte kan bli underkänd i, och vi lär oss inget nytt direkt. Så jag stannade hemma. Jag har inte gjort läxor. Så otroligt dåligt! Det är massa att göra nu, men jag gör det inte. Slarvar igenom det på tågen och på nätterna. Snacka om dålig karaktär. Jag hade det för lätt i gymnasiet. Suck. Vet inte hur man tar tag i saker.Att åka tåg gillar jag oftast, annars. En bra tid för sig själv. Gör man inte läxor kan man bara ta det lugnt. Sitta och titta ut på alla fina höstfärger, tänka att livet är gött, drömma lite (läs: mycket) om Henrik eller kanske sova en stund. Betrakta sina medresenärer. Gissa vad de är för människor. Jag tänker nästan alltid bra tankar på tågen. Inget grubbel eller så. Små betraktelser över livet helt enkelt. Som oftast slutar bra.

Idag däremot var jag otäck. Läste något som någon skrivit om Karin Boye. Jag blev rädd för alla likheter. Och det satte igång tankar om vem jag var, har varit och kommer att bli, och vad texten sa om Karin Boye, men kanske framförallt om människan som skrivit. Jag vet inte om jag ska orka börja lägga något nytt pussel. Vill jag egentligen veta?

Jag har aldrig fått intrycket av att Karin Boye var en särskilt lycklig människa. Hon har alltid fascinerat mig, jag har alltid beundrat och älskat hennes dikter. Men jag vill absolut inte vara som hon. Och jag är ju lycklig nu, och även om jag är väl medveten om att livet kan svänga i alla möjliga banor, och att man kommer vara med om tråkiga saker och problem, så blev jag rädd att jag kanske inte alls lärt mig att hantera det bättre. Jag kände att, även om det verkligen inte är så just nu, så skulle mitt svaga psyke en dag kunna bli min största olycka. Just nu är jag stark. Men det andra finns ju där inne. Är jag själv min största fiende?

Ja, en kort period idag kändes allt väldigt surrealistiskt och konstigt. Allt snurrade, ungefär. Och det är synd att det blev dominerande i dagens inlägg, men var tvungen att få mina tankar på pränt. Så glöm mina tunga, existentiella frågor när ni klickar er vidare i webbdjungeln. Ta och flyg in lite i mitt hjärta istället och surfa lite på alla lyckovågor som svallar fram där. De är riktigt häftiga, jag lovar.

Dagens…

…låt: Chasing Cars – Snow Patrol
…dag: Torsdag. Fast det är natt. Men det är torsdag. Som jag väntat.
…bästa: Kommer bli 18.54. Såvida tåget inte är försenat. Men när det rullar in på stationen. Ja.
…tråkiga: Inget. Kan inte finnas nåt. Möjligtvis väntan då, men väntat har jag gjort i två veckors tid, så lite till klarar jag nog av.

---

Förlåt, gott folk, för icke-bloggandet. Nu är det natt och jag måste packa klart inför helgen. Ska jobba imorrn, så man kan ju undra varför jag inte är färdig än, men jag är bra på sista minuten. På gott och ont. Så det blir inte så mycket mer än så här, kommer inte blogga i helgen heller för jag lämnar Fru Dator hemma.Hoppas ni har det bra, jag kommer ha en kanonhelg, det känner jag på mig. MSN är ett bra substitut, men det var för längesedan vi träffades nu. Det kommer bli bäst, I just know it. Kram på er alla!

Dagens…

…låt: Sen du var här – Lars Winnerbäck
…morgon: Förstördes lite av något pucko som lekte med en motorsåg halv nio. En söndag!!
…mätta: Jag. Efter kalaset i Mölebo igår kommer jag vara mätt ett liv.
…mysiga: Läsa SMS och veta att snart, snart!

---

Ännu en dag har grytt, och att hälsa er med ett “God morgon” kan tyckas lite snett, så här klockan 11.42. Enligt min sömnklocka är det dock fortfarande morgon, så jag tycker att vi ignorerar den vanliga klockan ett slag. Något jag för övrigt försöker med tämligen ofta nuförtiden, eftersom ju oftare man tittar på den, desto långsammare tycks tiden. Ibland är jag helt säker på att jag sett att klockan tar en minut en extra gång, bara för att jävlas lite.

Svante bjöd på kalas mitt ute i skogen igår och det var fantastiskt att träffa honom, efter en och en halv månads frånvaro. Två pajer hade han gjort, den lille mannen. En blandpaj (vegetarisk med inslag av kött ) och en helt fri från inslag av kött. Sistnämnda var så där god att man blev helt lycklig. Linsröra, champinjoner, fetaost, paprika, ja, allt som gör livet värt att leva ungefär. Efter det plockades det fram kanelbullar som vi tryckte. Dock inte alla, eftersom jag började känna mig ganska mätt. Då uppenbarar sig världens underbaraste chokladtårta. Vad gör man liksom? Jag och Martina insåg att hur underbar tårtan än såg ut skulle man klara max en bit som var cirka 3 cm bred på det bredaste stället. Svante chockade oss alla (sig själv inklusive) och tog en jättebit. Den var sjukligt stor, men han fick i sig den! Sedan är han ju å andra sidan inte 1.90 för inte…ett klang- och jubelkalas för ens smaklökar var det, hur som helst.

Heldag på IKEA igår, blev kanske lite väl mycket kvalitetstid med familjen, men jag är stolt att säga att när jag tappade humöret och blev helt förbannat trött på allt velande, ängslande, grubblande, tjötande, ordväxlande så la jag mig inte i och sa “Måste ni vara så himla puckade, spelar roll vilken jäkla färg man har på baksidan av bokhyllan?”, utan jag gick därifrån, tog tio djupa andetag, tänkte på nästa helg och kom tillbaka med nya krafter och lät det bara vara så att vi tycker att olika saker är olika viktiga här i livet. Väldigt moget av mig, om jag får säga det själv.

Det kunde dock slutat illa. Under en av de gångerna när jag trampade iväg lite trumpet för mig själv ringde det. På displayen stod det “Helena”. Jag började fundera på vad sjutton mamma ville nu, och varför hon nödvändigtvis var tvungen att ringa efter mig. Jag svarar med ett väldigt surt och trött “Ja-a??”. Då visar det sig att det inte är mamma-Helena som ringt, utan kompis-Helena. Lite pinsamt, men ganska komiskt. Tur att hon kan ta sådant. Gemensam feting-utgång med hela gänget var tydligen bestämt till den 27:e. Tror att jag ska göra högskoleprovet dagen efter. Men wtf, går det käss så går det käss. Jag börjar ändå inse att jag inte kommer att få 1.7, så jag får hoppas att betygssnittet inte höjs till nästa år på Europaprogrammet helt enkelt, så man hamnar i något förhatligt lottningssystem. Jaja, kommer tid kommer råd.

Nu måste jag ta tag i den här söndagen. Jag ska plugga, rensa på mitt rum, rensa i min garderob, läsa, se “Goodbye Lenin”, längta till torsdag, vara glad, bestämma vilka skidor jag ska köpa, blogga, längta till torsdag, och ja, få tiden att gå helt enkelt. Ska nog gå in till lillebror också. Känner att lyckoruset får mig på rethumör och ja, han är så tacksam att reta, och idag kan han bara inte få mig att bli sur. Leendet försvinner inte.

Dagens…

…låt: Slide – Goo goo dolls. Så sant, så sant.
…grattis: Till käraste kusinerna. En har jobb, en klarade sluttestet på Thorres.
…mat: Mingus Vegi-burgare. Godaste jag ätit på sjukt länge.
…längtan: Torsdag. Snart, snart, snart.

---

Det är sent nu. Imorrn ska jag till IKEA så jag borde gå och lägga mig. Men sängen kommer vara tom och kall så jag skjuter upp det en stund till. Mingus ikväll med gymnasiebrudarna. Sehr gemütlich. Om det nu finns nåt som heter så. Och så frystorkat kaffe hos Jessica sen Där vi faktiskt visade vår seriösa sida och diskuterade Burmam, Kambodja och Kalla kriget. Och insåg att våra historiakunskaper från andra världskriget fram till nu var pinsamt bristfälliga.

Livet rullar fint annars. För att inte säga väldigt fint. För att inte säga att livet sällan varit så bra som nu. Och som vanligt har min humörkurva bara ändrats helt radikalt, men det är ju sådan jag är. Och jag är så grymt tacksam. Och som Minna sa “Tänk hur kass du mådde för bara en och en halv månad sedan”. Och nu är allt helt annorlunda. Och man ska inte börja en mening med “och”, men det struntar jag i.

Som vanligt snurrar tusen existentiella frågor i mitt huvud, men det som är positivt är att de är frågor som “Får man må så här bra?”, ungefär och svaret är att “Ja, det är klart man får”. Och det är en fantastisk känsla. Så mycket i livet som pekar åt rätt håll, och ja, det har verkligen vänt. Ingen förlamande tristess längre, ingen hopplöshet, ingen ångest. Och vet ni vad? Jag går faktiskt inte och väntar på att ramla ned från de där molnen jag befinner mig på. Gör jag det så gör jag det, men sådana tankar upptar liksom inte min tid längre. De bekymren kommer då.

Nu är det bara fem dygn och 17 timmar kvar. Tiden går långsamt, men life is sweet. Godnatt.