En sjömanssambos journal

Dagens…

…låt: Racer – Neverstore
…människa: Sofia för hon fyller 20 idag! Hipp hurra!
…bra: Kommit igång med recensionen.
…ofantligt stora längtan: Torsdag och Henrik. Snart, snart.

---

Min bästis i vått och torrt blev väldigt stor och vuxen idag. Jag har inte träffat henne, men hon fick en symbolisk present i fredags i alla fall. Jag hoppas att hon höll sig och inte öppnade den förrän idag! Hon har hur som helst väntat länge på att bli 20, vi konstaterade ju för flera månader sedan att hon var värd att vara 20 liksom, så jag tycker att hon förtjänar ett stort grattis!
Annars rullar livet. Sjukt mycket skola bara, men på torsdag kväll så är litteraturkursen över (om man slipper omtenta), och recensionen gjord. Då är det nästan bara språkkurser kvar. Även om min lärare i muntlig färdighet ville ha det till att jag varit på mindre än 50% av lektionerna, men jag lyckades visa att jag varit på 4/6 och efter nästa 5/7, så det var lugnt. Sedan har vi ju kulturtentan då, och som sagt man kan misslyckas. Men då skulle man anstränga sig. Så jag tror att det ska gå bra.Max en månad till Trysil nu, åker ju upp senast den 26:e. Idag har det känts bra mestadels. Längtar ju liksom till allt där uppe. Det är bara en sak som känns lite tung, men jag orkar inte tänka på det just nu. En annan tråkig sak är ju vuxna människor som bara beter sig konstigt och gör sina barn ledsna. Ja, min tro till vuxenvärlden har ju försvagats radikalt sedan 17-årsåldern ungefär, och nej, tyvärr blir den inte ett dugg starkare med tiden. Det visas hela tiden nya exempel från både när och fjärran hur mycket människor kan svika och såra varandra.

Hur som helst. Jag tror på min egen generation i alla fall. Att vi ska genomskåda cynism, råhet och kyla och vända på det. Visa respekt för varandra, och oss själva. Ta hand om varandra och vara rädda om oss. Visa lite vanlig människokärlek helt enkelt. Ja. Jag inser ju att jag är alldeles för känslig för den här världen egentligen, man får inte slås ned så av hemskheter om man ska klara sig här, man måste tuffa till sig. Och man ska väl antagligen sätta sig själv allra främst, till vilket pris som helst, gärna på andras bekostnad. Men jag vill inte alls att det ska vara så. Jag vill ha kvar min naiva tro på den goda människan, mitt hopp om en bättre värld. Så jag avslutar med en vacker liten påminnelse från världens bästa David, apropå att man inte tjänar något på att klanka ned på någon annan.
“Du blir inte bättre för att någon annan är dålig”.

…min dator gav just ifrån sig ett högt, obegripligt, pipande ljud. Hur ska jag tolka detta? Var det självförstöringsfunktionen som aktiverades?

Ok, det blir lite mera blogg för att slippa plugga. Mina nya slalomskidor blir inte fullt så nya som tanken var. De som TrysilGuidene beställer av fick nämligen inte in de jag beställt i 1.58 m, vilket kan tyckas konstigt, eftersom de står med på listan, men men. Det löste sig iaf, eftersom att Stenis på skidskolan tjuvlyssnade lite när jag pratade med Martin, och börjaade hojta om att Marie, Stenis fru, min chef, hade ett par sådana som behövde säljas. Begagnade då, och från 2006, men vad fasen gör det? Den modellen är betydligt snyggare (och det är ju det viktigaste) och de blir dessutom 2000 (NOK!) billigare och det är ju inte dumt alls.

Så blev det kjol inhandlat i förmmiddags, och jag vet nu varför jag inte har haft någon kjol på så länge, och det är för att alla uppenbarligen är fula eller konstiga modeller eller alldeles för fina. Man vill ju faktiskt ha kjol till vardags ibland, men det fanns inga bra sådana. Hittade en halvfin till slut iaf. Jag får väl trasha sönder den lite så att det blir en vardagskjol. Eller nåt. Sedan hittade jag en jättefin lång, stickad tröja som jag använde en hel halvtimma till att fundera över om jag skulle ha i grått eller svart. Det blev svart. Provade världens finaste nyårsklänning också, som tyvärr var alldeles för stor, och det lutar väl mer och mer åt att gå naken på Sylvester helt enkelt.

Och när vi ändå är inne på materialism och skönhet, så skulle jag behöva lite råd. Eller kanske snarare inspiration. Vad ska jag göra med mitt hår? Jag tittar mig i spegeln och ser på det med vämjelse liksom. Inte så roligt. Jag ser ut som en kon. Spetsig upptill liksom. Jag borde klippa bob eller något för att få bort det, men samtidigt är den här längden mycket mer lättskött, och jag vill gärna ha kvar så mycket längd som möjligt. Bra när man har ful hjälmfrisyr också, att kunna sätta upp det. Passerar nog för övrigt snart hårlängden jag hade på balen, dvs så långt hår jag haft sedan jag var 14 typ. Det är ju lite roligt.

Idag har det varit en dålig dag och jag vet inte varför och det irriterar mig. Eller egentligen vet jag varför och anledningen irriterar mig nästan ännu mer. Eller gör mig ledsen, snarare. Och då gör jag det bästa man kan göra när man känner sig deppig; jag isolerar mig. Visst, jag är sjuk och så, så att gå på förfest vore nog ingen bra idé ändå, men iaf. Men sedan är jag ju inte känd för att göra det som är bäst för mig heller. Suck. Ska man någonsin lära sig? Jaja, man får väl ta det för vad det är. Man är inte på topp jämt och det suger, och är man så dum att man inte har vett att göra något åt det så får man skylla sig själv. Snart är det iaf andra åket i storslalomen och sedan är dagen nästan slut. Det är bra, för då är det en dag mindre till torsdag.

Dagens…

…låt: Cancer – My Chemical Romance
…tillstånd: Fucking sjuk igen! Jag behöver Henrik-medicin, nu!
…roliga: Massa vintersport på TV =)
…tråkiga: Sjukt mycket plugg.

---

Missförstå mig rätt (åh, så jag hatar det uttrycket), jag älskar verkligen tyska och ångrar inte att jag pluggat under hösten, men nu vill jag att det ska vara över! Torsdagens tenta känns verkligen jobbig. Hela situationen att sitta med vår litteraturlärare (som är otroligt barsk) i 30 minuter och analysera böcker på tyska är så fruktansvärd. Jag går ut först iaf, så det går fort över. Och sedan är det bara att kasta sig på tåget för att åka till Henrik. Gud vad skönt det ska bli. Då ska jag inte plugga förrän på tåget hem, och då ska jag bara sammanfatta lite anteckningar, inför måndagens kulturtenta. Och som vår underbara lärare sa: “Det går att misslyckas. Men då får man anstränga sig”. Så befriande! Hur många lärare brukar inte tänka tvärtom?För övrigt tror jag på den här Trysil-säsongen. Bäst ever, lätt. Att känna sig van, att hitta, att känna igen. Det ska bli så kul. Det är inte 80 nya människor att lära känna, utan kanske 20. Himla skillnad! Och man vet var affärerna ligger, var bussen stannar, hur man fyller i sina timmar (hm…eller så har man glömt…), men ja, det ska bli skönt. Att inte vara ny. Även om vi blev otroligt väl omhändertagna, och kom in bra, så är det ändå roligt att inte vara nyast och yngst.

Egen utveckling kommer vara högprioriterat i år för min del. Ska försöka hänga på blivande grannen och nyblivne TrysilGutt-tränaren Erik på hans träningar, åka massa snowboard, hoppa hur mycket som helst (i år ska bara 360′n bli av, jag åker inte hem förrän den sitter) och få bort min förbannade höftrotation. Känns bra att ha lite att jobba med iaf. Jag tror dessutom att man inte kommer vara lika trött den här säsongen och kanske kan lägga mer krut på clinics och så där. Och bor vi på Glasset (snälla rara, låt oss få bo där!) har vi ju extremt nära till backen, det är bra.

Jag tror dessutom det kan vara bra för mig att ha något (läs: någon) här hemma att längta till och någon utanför att prata med. Även om jag älskar Trysil, med allt som hör till, så är det ändå sin egen bubbla, som man ibland behöver lite paus från. Att veta att det ändå finns ett liv utanför är skönt. Och så kanske jag inte behöver bli deprimerad när jag kommer hem heller. Och även om distansen, under så lång tid, kommer vara en otrolig prövning, så får man ju ändå försöka hitta ljusglimtarna. Och nu längtar jag ju efter något verkligt. Jag vet vad och vem jag vill ha. Det är bra.

Nu ska jag åka till stan och tröstshoppa för att jag har ont i halsen igen, och för att jag behöver en kjol. Eller flera. Jag gick ju i kjol näst intill hela gymnasiet, jag förstår inte var alla tagit vägen. Vem är man utan en kjol? Det behöver man på vintern! Och snart är det torsdag igen. Och julbord. Då ska jag ha kjol. Och raggsockar.

Dagens…

…låt: Utan dina andetag – Kent
…önskan: Jag vill ha nästa torsdag nu!
…sötaste: Limpan.
…krydda: Citronpeppar.

---

Om en vecka är det dags att börja läsa böcker för nöjes skull igen. Om en vecka får jag läsa en bok på vilket språk jag vill, för vilket syfte jag vill och framförallt vilken bok jag själv vill. Åh, så jag längtar! Jag kommer säkert, förhoppningsvis, läsa en och annan tysk bok efter det. Men jag tänker inte sitta och pressa fram några tankar om den, inte hitta mönster, inte dra paralleller till tidigare böcker, andra författare eller historiska händelser. Jag tänker inte befatta mig med funderingar över om berättaren är auktoritär och allvetande, om det är en Jag-Berättare (direkt översatt från tyskan) eller om huvudpersonens hud är en metafor för Berlinmuren.Jag har antagligen lärt mig en del, men jag vill släppa nu. Men det är lite kvar. Läsa igenom Förvandlingen ett par gånger till exempel. Sätta in lite post it-lappar. Titta igenom “Historien ska ske på papperet”. Fundera över vilken bok jag ska prata om och välja ut aspekter. Ändra mig tusen gånger. Jaja, det är bara 5 poäng. Men man har ju lagt ned betydligt mycket mer tid än så. Lektionerna är ju till exempel “obligatoriska”. Hm. Känns helt avigt och fel. Gymnasiet all over again. Jag hatar tanken på att någon säger till mig vad jag måste göra. Jag måste ingenting! Jag får hoppa av imorgon om jag vill. Så visst, det är fortfarande jag som bestämmer. Och det är bara jag som bestämmer mina mål. Men jag blir frustrerad i alla fall. Jag är en fri människa. Folk i allmänhet är tillräckligt bra på att berätta hur man ska vara och bete sig och göra ändå.

Annars har jag varit lite sjuk, men framförallt har jag varit hos bästaste Henrik igen. Bättre kan man inte ha det, vare sig man är frisk eller sjuk. Det blev pepperkaksbak, glögg och julmusik, lite plugg, Band of Brothers, lite TV och massa mys och umgåstid. Det var underbart bra och jag åker ned redan nästa torsdag igen. Och kanske helgen efter det också. Det gäller ju att passa på helt enkelt. Hm, och ja, jag är så kär så det finns inte, och har aldrig mått bättre och det är helt sjukt att titta tillbaka, läsa saker jag skrivit tidigare, hur allt varit och alla mina före detta tankar om livet och så där. Jag är så glad att kunna visa för mig själv att livet inte alls behövde bli så där svart som jag trodde att det alltid skulle vara. Att så bra som jag mådde innan Anna dog, så bra kunde man må igen. Jag hade aldrig trott det.

Och Limpan är världens sötaste. 7 år och redan MSN. Inte dåligt, får man säga! Säkert bara jag som är intresserad, men ändå! Man kan också kika här och läsa om Linns FiFan-lista. Jag tycker det är sjukt kul, förgyller en kväll lätt.

Nu är det nog dags för sängen snart i alla fall. Känner jag mig själv rätt blir det nog en del att fixa med imorgon. Och pluggar man duktigt kanske man förtjänar att tjuvstarta lite i Liftarens guide till galaxen. Bara lite, lite. Jag vill läsa! Gah! Hm, kanske börjar nu. Vi ses.

Dagens…

…låt: Ikaros – Björn Afzelius
…frukost: Te, blåbärssoppa, ProViva nypon. Ipren, Echinagard, Bafucin. Yay.
…ont: Halsen.
…dåliga: Jag. Har med största sannolikhet halsfluss och nu ska jag ned till Kalmar och smitta ned min kära pojkvän. Schysst av mig. Inte.

---

Vårdcentralens telefontid börjar klockan 8. Jag ringde 07.56, för att vara på den säkra sidan. Så är det ju så att man ska knappa in sitt telefonnummer, så ringer de upp. Jag ringer alltså fyra minuter innan öppningstid, och får veta att de kommer ringa upp mig “omkring klockan nio på förmiddagen”. Hur kan det redan vara kö? de ringde upp sedan iaf. Kvart i till och med. Då har de inga tider förrän fyra! Hur kan det vara så fullt?? Det övergår helt enkelt mitt förstånd. Så jag får försöka uppsöka någon vårdcentral imorgon helt enkelt. Men jag är inte så bra på det här med sjukdomar. Finns det penicillin eller något för halsfluss, eller vad gör man?Jag är iaf betydligt piggare nu, än vad jag var igår. Då hade jag över 39 graders feber ett par gånger. Idag har den pendlat mellan 37 och 38. Skönt. Natten var dock fruktansvärd. När jag hade sovit två timmar var jag helt övertygad om att jag skulle gå upp. Det skulle jag inte eftersom klockan var kvart i två. Resten av natten blev ett enda långt lidande. Så jag tänker att jag hade sjukdomstoppen inatt, och så blir det bara bättre nu. Kan ju dessutom inte bli annat när jag ska ned till underbaraste Henrik i eftermiddag. Skulle inte bli förvånad om jag kände mig frisk imorgon.

Men nog om min stackars sjukdom, jag får sturska till mig lite. Igår jobbade jag och det var kul, men lite jobbigt. Hade nästan bara mattelektioner, mycket bråk och ekvationer. Jag gillar ekvationer, det är häftigt på något sätt, det fascinerar mig. Det är så smart att man kan sätta in x och på så sätt hitta en lösning. Oftast. Träffade Sofia i tisdags kväll, wunderbar på riktigt. Vi gick långpromenad, först till Annas grav och tände ljus, det kändes bra, sedan upp till de nya husen vid Vindängen och så tillbaka genom staden. Väldigt gemytligt. Vi hann gå över en del saker iaf. Men det vi missar den här hösten, på grund av våra osynkade scheman, har vi ju gott om tid att ta igen till vintern.

Trysil närmar sig med stormsteg, och jag vill ha reda på hur jag ska bo nu! Och med vilka. Sofia är väl igen, Per också hoppas jag. Minna och Jim kommer på visit. Men mer? Och var? Jag vill bara på Glasset liksom, vore så skönt att ha den närheten till backen. Fick annars ett glädjande mail med ett erbjudande från allas vår Putte i måndags, som jag kan berätta mer om senare. Nu måste jag packa färdigt det sista.

Och just det, för er som inte vet så är det Resedagboken som gäller till vintern, och inte så mycket blogg. Skriv upp er på min epostlista! Länk finns i menyn till höger.

Host på er!

Dagens…

…låt: I’ll be your baby tonight – Norah Jones
…stela: Höger knä.
…hurra: Jag klarade tentan!
…tal: 3.

---

Höger knä är alltså stelt. Dåliga har knäna varit sedan jag slutade tävla i slalom för sisådär fem eller sex år sedan. Fram tills dess hade lårmusklerna gjort jobbet, knäna hade kunnat vila ganska mycket. Så försvann låren, och knäna fick det lite tufft. Så åkte jag off pist i vintras. Ganska djup lössnö. Helt underbart. Hög fart. Bam! Skidan har fastnat djupt ned i snön i en rot. Precis när jag skulle vridit skidan och mig själv åt vänster fastnade skidan. Så jag gick åt vänster och skidan åt höger. Tack, tack, tack för alldeles för stora pjäxor så att foten kunde vridas lite åt vänster ändå. Men ont gjorde det, och över gick det värsta, men nu är stelheten tillbaka. Ytterst dåligt inför stundande säsong.Nu är det ungefär tre dygn tills jag anländer i Kalmar igen, för tredje gången. Jag längtar hur mycket som helst, men man har ändå anpassat sig relativt bra. För exakt en vecka sedan var det bara fruktansvärt. Nu är det mest att man längtar på ett mer hanterbart sätt. Det är inte samma smärtande saknad. Det vore skönt om det fortsatte så. Är dock ganska säker på att det där som är jobbigt kommer komma tillbaka en del också. Men men, det tar vi då.Är riktigt trött, så nu är det dags att krypa ned under ett varmt täcke. Gute Nacht!

Dagens…

…låt: I don’t feel like dancing – Scissor Sisters (bara för att jag träffat Emelie H).
…falska: Vädret. Kändes som en underbar februaridag idag.
…passande låttitel: It may be winter outside, but in my heart it’s spring.
…bok: “Dann, damals und danach” av Barbara Honigmann. Läxa till torsdag, riktigt bra faktiskt!

---

Jag älskar snö, jag älskar vinter. Jag går och bara njuter när det är så här och längtar efter att få åka skidor värre än någonsin. Var ju dessutom middag ute i Farliga Angered igår, hos Emelie H. Vi blev en del. Emelie så klart, Josse, Lina C+S, Minna och Jim. Minna träffade jag dessutom tidigare, så att vi kunde ta och prata livet lite. Vi vande ju oss vid våra timslånga diskussioner uppe i Trysil liksom, och man känner hur mycket man saknat det. Min livscoach liksom. Hon kommer upp vecka 7-12 iaf, och det är ju mer än vad det verkat som förut.Jag älskar snö, jag älskar vinter. Jag går och bara njuter när det är så här och längtar efter att få åka skidor värre än någonsin. Var ju dessutom middag ute i Farliga Angered igår, hos Emelie H. Vi blev en del. Emelie så klart, Josse, Lina C+S, Minna och Jim. Minna träffade jag dessutom tidigare, så att vi kunde ta och prata livet lite. Vi vande ju oss vid våra timslånga diskussioner uppe i Trysil liksom, och man känner hur mycket man saknat det. Min livscoach liksom. Hon kommer upp vecka 7-12 iaf, och det är ju mer än vad det verkat som förut.Något annat man saknat är ju det här med att vakna och ha någon att äta frukost med, det är verkligen så tråkigt att äta själv. Kollektiv kan vara påfrestande (även om vi på Setervegen klarade oss ifrån gnabb och gnäll otroligt bra), men det har ju sina fördelar också. Det finns alltid någon som sagt, och man har nån att tjöta med, nån att se på TV med, nån att äta med. Allt blir så mycket roligare när man är flera, även om det är skönt att ha en egen dörr att stänga ibland också.

Mycket prat om skidåkning och skidskolan givetvis och ja, då längtar man! Man längtar till söta barn, solstrålar på Fageråsen, smottebus, kladdkaka på Nero, after ski, personalfester, off pist-körning i massa massa lössnö, stolliftar som alltid är sönder, enda liften trasig på nyårsdagens morgon, jobbiga danskar, arga stockholmare, obegripliga ryssar, snoriga ungar, ösregn i en vecka, ingen snö, lera, grädd-dimma. Allt det där.

För att inte tala om banträningarna, personlig färdighet i Högegga med stora skärande svängar, öva formation, hopp-clinic, puckelpist. Åh, ge mig! Och nu har slalompremiären i världscupen gått av stapel för både damer och herrar. Jag ahr köpt nya slalomskidor i år. Ett par underbara Rossignol Radical 9S. Såg en hel del åkare som körde på dem under helgens tävlingar i Reiteralm, och jag tror verkligen på de skidorna! Lånade ju eriks förra året och vilket flyt man hade! Har ju bara haft riktigt bra storslalom förut, och ett par lite mer all round i slalom (men oj vad jag älskat dem ändå), så det ska bli otroligt roligt att få köra på ordentliga grejer. Och jag ska med Erik bort till Högegga när han tränar med TrysilGutten, för att få åka en ordentlig slalombana också. En lång en, med massa hårnålar och vertikaler. Phantastisch.

Och måste nog tyvärr erkänna att den stora förebildens glansdagar är över. Tiden när Pärson alltid var etta eller tvåa, utan undantag, är förbi. Åtminstone i storslalom och slalom, i fart har hon ju verkligen jobbat sig upp. Men det är inte detsamma. Teknikgrenarna har ju varit hennes paradgrenar och där är där man vill att hon ska vara bäst. Hon har aldrig åkt vackrast, hon har aldrig sett smidigast ut, eller haft perfekt teknik i varje port. Men hon har varit bäst. Och hon kan tekniken. Men hon vet att den som vinner är inte den som åker snyggast, får stilpoäng av domarna eller ser mest harmonisk ut. Den som vinner är den som jobbar hårdast, vill mest och vågar ta risker. Då kör man ur ibland. Men ibland går det vägen. Och det är värt allt. Anna Ottosson var en fröjd att se. Men det var sällan en fröjd att se hennes tider och placeringar. Just därför är det så tråkigt att Anja börjar bli gammal, i slalommått mätt.

Jag är tämligen säker på att Anjas kropp bara skriker vissa morgnar när hon kliver ur sängen. Att knäna skickar knivar upp till hjärnan och undrar vad i helvete hon håller på med. Ryggen och höfterna värker. Blåmärken, trots skydden. Hon har varit på toppen så otroligt länge. Många gånger ganska ensam som svensk. Och det dröjer nog innan nästa Anja kommer. Och kanske är det nästan roligare med ett starkt lag. Som Österrike till exempel. Vem som är på pallen växlar ständigt, men att det är en österrikare, det kan man ge sig sjutton på. Så jag hoppas att Maria PH och Therese Borssén, och även det som finns kvar av Anja, kan prestera lite toppresultat den här säsongen. Maria och Therse visade potential igår. Jag hoppas och tror att svensk utförsåkning snart blomstrar igen.

Dagens…

…låt: You look wonderful tonight – Eric Clapton
…tenta: Tysk litteraturhistoria.
…citat: Från dagens sedda film, Shrek 3. “It’s lame”. “-YOU’RE lame!”. Ingen tvestjärt, men kul ändå.
…namn: Elliot. Ett gulligt namn på en söt nalle från en undebar man.

---

Mitt livs första tenta är alltså avklarad. Tysk litteraturhistoria som sent omsider blev riktigt intressant och begripligt. Efter mången diskussion med kursare och lärare, och en hel del googlande och wikipediande också, men i alla fall. Lite läskigt känns det i och för sig, att den epok som fascinerar mig mest är expressionismen.Stichwörte des Expressionismus:
Chaos, Krieg, Angst, Hoflosigkeit, Ausschrei, Zerfall, Untergang usw.

Ja. Tror att de flesta orden talar sitt tydliga språk, även om man inte kan tyska. Expressionismen var “min” genre i 2:an på gymnasiet, när allt var så där. Mörkt, ångest, svart, kaos, panik, hopplöst. Nu är det verkligen inte så, ändå känner jag så mycket när jag läser dikterna och texterna. Identifierar mig på ett kusligt sätt. Fast, det kan ju helt enkelt vara så att hur lycklig jag än är nu, så minns jag ju fortfarande den hösten. Och det är nog bra. “Utan det bittra blir det ljuva inte lika ljuvt” helt enkelt.

Det är fyra tentor kvar, förhoppningsvis, såvida man inte får någon otäck omtenta. I kronologisk ordning är det: Litteraturvetenskap (hata), Kulturkunskap, Översättning och Grammatik. Man kan också undra varför jag skriver de substantiven med stor bokstav. Är i sanning arbetsskadad! Tänker ut tyska svar på allt, har något slags tvångsmässigt behov av att översätta allt jag hör, i huvudet. Men det blir ju så. Det är tyska så många gånger i veckan, så många timmar, man är ju i världens språkbad, helt underbart!

I övrigt var det bara fyra och ett halvt dygn sedan jag tog farväl av världens vackraste, och det är bara sex dygn tills jag får vila i hans ögon igen, och ja, det känns helt fantastiskt bra. Dessutom kostar kommande resa endast 295 kr ToR. Vad har hänt??? En enkelresa brukar kosta 396. Jaja, bara att tacka och ta emot. Distans suger dock en hel del ibland faktiskt, men det är iaf lite av en trend bland mig och mina vänner (Sofias kom hem förra veckan, men har varit borta lääänge, Minna+Jim, Svante osv). Så är det i en flexibel värld och man får försöka hantera det på bästa sätt. Bra övning inför kommande, längre avsked också. Hm. Inte tänka på nu.

Imorgon ska jag träffa Minnapinnadarling! Favvosambo och nästbästis i Trysil efter Sofia. Som jag för övrigt träffade idag för första gången på tråkigt länge. Marcus var här också, inte sett honom sedan återträffen. Har allt saknat den lille pôjken. Och så middag hos Emelie H imorrn kväll då. Josse kommer hela vägen från den kungliga hufvudstaden. Förhoppningsvis träffa Soffi och Allis på söndag. En helg i återträffens tecken, helt enkelt.

Och med de orden börjar det väl bli dags att natta Elliot och snart börja tänka på refrängen själv också.