En sjömanssambos journal

Dagens…

…låt: Visit to Vienna – Sahara Hotnights
…mat: Sojaproteinsfärsfylld paprika i ugn. Sehr gut.
…våg att rida på: Lättnaden över att inte ha något plugg kvar.
…etta: Anja! (Och gårdagens.)

---

Så var man klar med skolan och det har varit en så konstig känsla idag, att inte kunna ta tag i något som har med skolan att göra är ovant. Och skönt. Otroligt skönt. Jag vill inte plugga nästa höst, jag vill resa. Jakob blev nästan arg på mig idag, för att han tyckte jag ville resa för mycket. Men jag tror jag har Dr Jörnhagen uppe i Trysil som förebild där. Han verkar ha varit överallt, och har gjort så sjukt häftiga resor. Bergsbestigningar och vandringar på Sydpolen eller vad det var och sett massa häftiga grejer. Dessutom 27 och gjort mer än hälften av sin läkarutbildning och säsongat i Trysil. Inte illaJag ska inte till Trysil imorgon, har jag i alla fall fått veta. Väldigt skönt! Kommer antingen börja jobba 23:e, 25:e eller 27:e. Får reda på det på tisdag. Men jag ställer in mig på att åka på lördag så kan allt bara bli bättre. Kommande vecka blir ganska späckad ändå. Imorgon är jag dock helt ledig och har inte en grej inbokad, så jag ska sätta igång med städning, rensning, tvättning och packning. Jag får leva lite i en resväska i veckan, men det får bli så, jag vill bli klar med det där. Sedan är det träff med gymnasietjejerna, fika med Svante, avsked av mormor, farmor o farfar, DavidAdamoLinn, familjen, och jul med familjen, julklappsinköp, jobba på PA’s 3 gånger, och om Henrik kommer hem så ska vi mysa =) Handla inför Trysil. Ja, det var nog det. Men nu känner jag att jag har full kontroll. Jag har ju en ganska bra sporre; fixar jag inte grejerna när jag ska, så blir det mindre tid för vänner och mindre kvalitetstid med Henrik. Inte så kul för honom att kolla på när jag packar liksom.

Dessutom längtar jag ju upp. Pratade med Sofia förut, och kände bara att vi måste ses nu! Hon var trött och sjuk, och det var inte roligt. Kick off’en verkade ha varit jätterolig, lite nya spännande grejer, och riktigt bra skidåkning. Och jag längtar efter att inte bo med mina föräldrar. Hösten har visserligen gått riktigt bra, det vore orättvist att säga något annat, MEN, har man en gång bott borta och vant sig vid att sköta sig själv så är det svårt att hela tiden berätta vad man ska göra, varför, hur, vem man ska träffa, vad man har för planer etc. etc. Inte för att jag har några förbud eller dylikt längre, tack och lov, men för att de är nyfikna och intresserade. Ska bli skönt att vara lite fri igen. Mer bloggning från veckan är antagligen att vänta, men för stunden har jag inget mer att förtälja.

Dagens…

…låt: This sad bouquet – The Ark
…dag: Lucia
…konstiga: Jag. Precis som alla andra dagar.
…väder: Kallt!

---

Usch, idag är jag riktigt deprimerande, vill bara säga det så här i början eftersom jag inte har en aning om var det här inlägget kommer sluta. Är ganska stressad, så det är kanske det. Vet fortfarande inte om jag ska flytta till Trysil på måndag och det känns ganska jobbigt. Det är liksom tre och ett halvt dygn kvar. Och ganska mycket som ska fixas. Sofia fick i alla fall med sig mina skidor, pjäxor, stavar, ryggskydd, benskydd, stavskydd, hjälm och goggles upp och lite av de grejerna hör ju till de mest skrymmande och tunga, så det känns ju gött i alla fall.Min litteraturlärare vill att vi ska maila vår kursutvärdering till honom. Han har sagt våra preliminära betyg, men han är den enda som inte registrerat dem än. Undrar om han gör det efter att vi har lämnat in våra utvärderingar. Och då med en liten korrigering?

Idag på vårdcentralen kom det in en man med helt blodigt huvud. Var han förvirrad, eller har vi ingen akutmottagning i Falköping?

En bra sak med Trysil kommer vara att man blir så uttröttad, båda fysiskt och psykiskt, så att man somnar när man lägger ned huvudet på kudden. En annan bra sak är, att när man är ledsen, nere, grubblande, konstig i huvudet, så kan man bara hoppa i pjäxorna och gå ut i backen och åka fort, fort, fort långt bort från allt och bara tömma skallen. Eller så åker man snowboard. Då får det liksom inte plats för nåt annat, man måste koncentrera sig supermycket hela tiden. Och så finns storskogen precis intill. Som man kan försvinna in i en stund. Eller så åker man upp och sätter sig på en fjälltopp och bara tittar ut över den fantastiska naturen. Och så känner man sig ganska liten och obetydlig och samtidigt väldigt vördnadsfull.

Åh, mina tankegångar är precis som förr denna veckan, det är inte bra. Typ att lycka inte är till för mig, när som helst så kommer den bara ryckas ifrån en. För livet kan ju bara inte vara bra. Jag har haft det bra så länge nu, så snart är det min tur att få det kass igen. Och det är så dumt, för jag kan det där tankemönstret så bra, eftersom jag agerade utifrån det i nästan 2 år. Det är så lätt att falla in i, fast jag vet att det bara är bullshit. Man får må bra. Säger ängeln på den ena axeln. Men du är för klen för att kunna må bra. Säger djävulen på den andra. Suck.

Men så kan man ju inte avsluta, som jag tänkte göra först, utan jag slutar med att säga att jag pratade med Martina igår. De verkar ha det riktigt bra, och jag är väldigt glad för deras skull, på riktigt faktiskt. De förtjänar verkligen semester i ett paradis. Igår hade de tagit det lugnt, Emelie och Skabbet hade ridit på stranden, sedan hade alla tre fått thaimassage och käkat. Låter inte helt dumt.

Dagens…

…låt: Columbus – Kent
…otroligt stora gratulation: Självklart till min Anna uppe i norr som inte bara fyller 20, utan dessutom kommit in på läkarlinjen i Umeå på sina finfina betyg. Bara att lyfta på hatten och tacka för att svensk sjukvårds framtid numera är i trygga händer.
…tenta: Nummer näst sist är gjord och gick bra. Skönt.
…tillstånd: Stress! Skola och Trysil. Alldeles för mycket med det just nu.

---

En tenta kvar nu, och den är stor. 7,5 poäng. Det vore roligt om den gick bra, men efter att ha kollat på gamla tentor så inser jag att den kommer bli lite svårare än jag trott. Och jag vet inte riktigt om jag orkar lägga mer energi, tid och kraft på att plugga. Tycker att jag gjort det tillräckligt. Och dessutom behöver jag endast godkänt på kursen om jag ska läsa vidare och för att få mina pengar från CSN. Och godkända blir vi på något sätt efter 22.5 p, så det borde gå bra. Och vi har jobbat ganska mycket på lektionerna med allt, så ett godkänt får jag nog. Ska man då lägga ned sin själ i att få ett VG? Nej, jag tror inte det.Det övre stycket var mer för att lugna mig själv och inse att jag inte behöver plugga så mycket som jag tror.Men det är ganska mycket nu. Hårt att ta farväl av Henrik i söndags. Har inte sovit ordentligt sedan dess. Har så mycket i huvudet så jag ligger och vrider mig jättelänge och somnar runt halv tre. Och vaknar sedan ideligen av diverse mardrömmar. Antingen handlar de om mördare, att allt skiter sig med Trysil eller om Anna (alltså ängel-Anna, inte läkar-Anna). Och det är inte roligt att vakna ensam då.

Jag kanske flyttar på måndag, och då är det som sagt en del att fixa med, men jag orkar inte riktigt ta tag i det. Stressen gör mig tyvärr lite förlamad. Och varför min hjärna fått för sig att ge mig så mycket Anna-grubblerier nu vet jag inte, men det gör mig lite sur. Vilket i sin tur gör mig sur för jag vet att man ska släppa fram det när det kommer och inte bli arg för att man sörjer, och inte tänka att man inte har tid. Så jag har inte tid för min bästa kompis alltså? Men jo, det har jag! Men jag har inte tid med sorgen, för jag har helt enkelt ingen lust med den längre! Jag hatar att allt fortfarande kan kännas som igår, och sedan, ändå inte, för att man då ska få panik för att alla minnen glider ifrån en. Minnen man kanske inte ens vill ha?

Jag känner mig lite nere, ja. För allt vi aldrig hann. För att jag så lätt kan föreställa mig hur det skulle vara om hon fanns kvar. För att jag drömmer om henne alltid, och sedan måste ställa mig frågan vilken värld som är den verkliga egentligen. Även om jag drömmer hemskt på natten så finns hon ju i alla fall. Och jag vill att hon ska göra det. Jag vill att hon ska träffa Henrik, att hon ska hälsa på i Trysil, att vi ska åka ut och resa, att jag ska hälsa på henne när hon pluggar i England. Och jag vill att Henrik ska vara här, så att han kan ta bort allt det dåliga, som han alltid kan, och säga att allt kommer att bli bra. Och även om han själv inte tror på det, så ger han i alla fall mig hopp och tro om att efter det här livet så blir det som jag tror och hoppas. Och det är ganska häftigt.

Better together
Jack Johnson

There’s no combination of words
I could put on the back of a postcard
No song that I could sing
But I can try for your heart
Our dreams, and they are made out of real things
Like a, shoebox of photographs
With sepiatone loving
Love is the answer,
At least for most of the questions in my heart
Like why are we here? And where do we go?
And how come it’s so hard?
It’s not always easy and
Sometimes life can be deceiving
I’ll tell you one thing it’s always better when we’re together

Mmm it’s always better when we’re together
Yeah, we’ll look at the stars when we’re together
Well, it’s always better when we’re together
Yeah, it’s always better when we’re together

And all of these moments
Just might find their way into my dreams tonight
But I know that they’ll be gone
When the morning light sings
And brings new things
For tomorrow night you see
That they’ll be gone too
Too many things I have to do
But if all of these dreams might find their way
Into my day to day scene
I’d be under the impression
I was somewhere in between
With only two
Just me and you
Not so many things we got to do
Or places we got to be
We’ll Sit beneath the mango tree now

It’s always better when we’re together
Mmmm, we’re somewhere in between together
Well, it’s always better when we’re together
Yeah, it’s always better when we’re together

I believe in memories
They look so, so pretty when I sleep
Hey now, and when I wake up,
You look so pretty sleeping next to me
But there is not enough time,
And there is no, no song I could sing
And there is no, combination of words I could say
But I will still tell you one thing
We’re better together.

Ja, jag är lite kärlekskrank ikväll.

Trysil har snö. Mycket snö. Massa backar redan öppna. Till och med Fageråsen har öppnat. Förra året öppnade vi den 29:e decemeber. Skillnad! Och det känns som att 65 cm snö i backen och 80 cm i terrängen skulle klara lite mildväder också. Även om det finns ganska många stunder när jag inte riktigt vill tänka på Trysil…

Dagens…

…låt: Han är med mig nu – Peter Jöback & Säkert! (Vilken matchning!)
…nedräkning: 4/6 tentor + recension gjorda. 17.0 av 30.0 poäng.
…sköna: Ledig en vecka.
…heta önskan: Börja jobba den 27:e december. Inte tidigare!

---

Så var det bara en stackars skoldag kvar, och även två tentor. Helt sjukt hur fort tiden går, det var inte särskilt längesedan man skrev det där första diagnostiska provet i slutet på augusti, inte ens tio dagar efter det att man stått med ena benet och nästan en resväska i Oslo. Herregud, tänk om vi hade åkt dit. Visst, jag ska inte sticka under stol med att det säkert blivit bra. Men den här hösten blev så fantastisk nu, och det kunde jag knappast tro efter en för jäklig vår och en fruktansvärd sommar. Inget blev som det var tänkt, och allt blev så mycket bättre.

Hur som helst tillbringades helgen i Kalmar. Eller till och med torsdag till söndag faktiskt. Missade tåget ned eftersom min fruktansvärda litteraturtenta drog över, och kom fram två timmar senare än beräknat. Sådant glöms ju dock ganska lätt när man väl kommer fram sedan och får stå och bli omhållen av världens vackraste och bara känner att det här, fortfarande, är så sjukt overkligt ibland och man inte ritkigt kan förstå sin egen lycka.

På lördagkvällen skulle det julbordas och det var knytis så vi lagade ganska mycket mat. Henrik hade ambitionen att rulla två kilo köttfärs till runda små bollar, men den förstördes väl lite när jag var lite långsam med pannorna. Dock gjorde ju jag faktiskt 4 rätter. Aubergine i senapssås (som senapssill), marinerad tofu stekt i ströbröd (ist. för skinka), vegetarisk Jansson och saffransstekta grönsaker. Jag blev väldigt nöjd, bäst var nog tofun och Jansson. Sedan var det någon söt själ som gjort vegetariska vårrullar som nog var bäst av allt.

Julbordet, och hela kvällen, var så himla bra! Alla hade verkligen ansträngt sig så, pepparkakshuset var till exempel en modell av Sjöfartshögskolan, väldigt fint och ambitiöst, massa massa mat, hemmagjord glögg, julgodis…ja, alles som man vill ha helt enkelt. Så har jag tur att jag har en pojkvän med trevliga (klass)kompisar, så även fast typ alla utom fem eller sex var obekanta för mig så tänkte man liksom inte på det. Det snapsades ganska friskt och det fanns både äckliga och mindre äckliga. Tomten kom såklart och alla fick sitta i hans knä. Tror dock bara att det var en som fick vad den önskade sig. Den personen fick sprit. Den personen var jag. En hel flaska gin!

Det var otroligt mysigt och roligt, som sagt. Många minnesvärda händelser, som när jag och Henrik skojbråkade till exempel och André till slut tyckte att Henrik drog det lite över gränsen. Mys med Henrik. Marcus innehållsrika (?) tal, han borde bli politiker. Ståhl-Ulf som tomte. Vuxna män i tomtens knä. Jägarställningstävling. Mys med Henrik. Mina och Erikas uppfostringsförsök av Henrik. Hm, ja, man måste nog ha upplevt det för att fatta hur bra det var.

Mer bra saker är att jag åker till Kalmar på onsdag morgon igen. 4 och ett halvt dygn att bara må bra på…fira tjugotreårsdag till exempel (inte min alltså). Det blir mysigt! Sedan är det massa tentor, sedan är det Lucia, sedan är det nästan jul och Trysil. Och som Katta sa, när hon noggrant förhört sig i lördags per telefon om hur det kändes att lämna Mr. Love i Sverige, “det går bara man vill”. Då hittar man möjligheterna. Är det värt det får man det att funka. Och jag kunde bara hålla med och säga att jo, det är så otroligt värt det.