En sjömanssambos journal

Bloggen har legat på is ett tag. Livet kom i vägen tror jag. På ett bra sätt. Och livet just nu är mycket, mycket kärlek. Och i ett helt år har det funnits kärlek i mitt liv. En mycket speciell sort. En sådan där himlastormande, galet underbar kärlek, till en mycket, mycket speciell man.

Ett år har gått så fort. Och så otroligt långsamt. Jag vet inte hur många gånger jag räknat veckor, dagar, timmar. Hur många gånger jag blivit förbannad på klockan och trott att tiden stannat bara för att jävlas. Hur många gånger jag blivit förbannad på klockan och trott att tiden ökat hastigheten bara för att jävlas. I ett distansförhållande är tiden något förtrollat, man har koll som en besatt. Därför kan jag upplysa er om att om 2 veckor, då går jag och lägger mig otroligt lycklig. I Kalmar, bredvid världens bästa. Då är 129 dagars distans slut.

Oceans apart day after day
And I slowly go insane
I hear your voice on the line
But it doesn’t stop the pain

If I see you next to never
How can we say forever?

Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you

read comments (1)