Hemma bra men hemma bäst

Det känns som att jag just nu upplever några av de skönaste veckorna jag haft på flera år. Det är så skönt att ha en plan, det är så skönt att veta vad jag ska göra när jag kommer hem härifrån, det är så skönt att kunna njuta av den här tiden, utan någon stress.

Jag har längtat så mycket sedan gymnasiet. Längtat efter en fast punkt, längtat efter ett eget hem, längtat efter att höra hemma. Kanske mer nu än någonsin känner jag att jag hör hemma här. En tid. Men allra, allra mest, hör jag hemma i Göteborg. I vår fina lägenhet, med vår fina katt och alla våra fina vänner.

Och ibland hör jag hemma i Falköping. Också. För det har alltid vara hemma, och kommer alltid vara hemma. Men det har inte alltid varit min fasta punkt, min trygga plats. Nu finns stora delar av den platsen i mig själv. För att jag kan åka och tanka i Göteborg ibland. Hämta energi, samla kraft och styrka. I mitt hem.

Nu ska jag också åka hem. Hem till Setervegen. Till Sofia, Martin, Rasmus, Alex och Emeli (som iofs är borta denna veckan). Till mina fina fina sambos. Som tar hand om mig när min riktiga sambo är på havet.

Home is where your heart is.



Leave a Reply