En sjömanssambos journal

Vilken dag! Idag har varit en sådan dag som blivit så lång att det känns som igår som man klev upp ur sängen. De där 27 minusgraderna jag klädde mig för tycks mig extremt fjärran, och morgonmötet och förmiddagsgrupperna har jag nästintill glömt bort. Fast nej, det var givetvis en lögn, jag minns det hela väldigt klart, bara det att det är som att det hände för längesedan.

Det kommer bli en fin vecka arbetsmässigt, det känns. Vuxen Fortsättning 3 kommer bli en utmaning, men en mycket rolig sådan, liksom Lillesmott Grunn med bara 4-åringar. En mycket annorlunda utmaning i jämförelse, men väl en utmaning. Också den en rolig sådan. Sedan tror jag det vankas lite påbok på eftermiddagen och det är ju trevligt.

Efter jobbet har mitt stackars huvud knappt haft en sekunds vila. Att boka stuga åt Henrik och hans kompisar tog nästan 2 timmar, med mycket mycket hjälp från Bettan, för att jag till sist skulle få veta att Henriks båt är försenad och att vår skidhelg tillsammans antagligen inte blir av. Sedan hade vi en fruktansvärt rolig slalomträning istället för storslalom, och jag älskar ju slalom så livet var fint ända till mitt sista åk då jag körde ur för jag var så trött, och således blev tvungen att ta ett nytt sista åk. Uråkning igen och ett fall på tummen har nu resulterat i en mycket stel, värkande och obrukbar tumme.

För att ladda om tills imorgon och inte vakna upp med ett psykbryt liggandes latent är det bara att göra så som vi sa på morgonmötet idag: Vända det dåliga till något positivt. Visserligen kanske jag och Henrik missar min lediga helg tillsammans, men jag kommer kunna träna puckel då, tillsammans med de andra. Dessutom kanske en gammal elev kommer till helgen och vill ha en lektion med mig, och då kan jag utan beslutsångest åka med henne. Framförallt så är ju inte skidåkningen det allra viktigaste här i livet, utan jag och Henrik kommer kunna sova, mysa och ha det bra tillsammans nästa vecka, fast med mindre skidåkning än vi planerat. Till sist känns det fint att tänka på att Henrik kommer att få åka massa skidor ändå, med sina kompisar, och det är han verkligen värd efter en ganska tuff jobbhöst.

Dagens lärdomar: Saker blir inte alltid som man tänkt sig men löser sig alltid ändå, kärlek är viktigare än skidåkning och framförallt; lyssna när kroppen säger stopp och inte pusha sig för hårt. Något jag blivit bättre på, förutom på just sportområdet i allmänhet och skidåkning i synnerhet. Det får bli en bra läxa helt enkelt.

Nu håller vi tummarna (haha) för att jag inte behöver röntga min lilla tumme imorrn!