En sjömanssambos journal

En sak jag tänkt på ett tag är hur mycket denna blogg bygger på envägskommunikation. Jag skriver – ni läser. Ja, jag är förmäten nog att säga ni, eftersom min besökare-plugin (som jag i och för sig mer sällan än ofta förstår mig på) säger så. Den verkar inte alltid vara helt korrekt, men i alla fall, den ger någon slags fingervisning.

Hur som helst. Jag vet att bloggen kanske inte direkt uppmuntrar till några blodiga diskussioner i kommentarsfältet, och att jag sällan heller ställer direkta frågor. Detta är helt enkelt en ganska kravlös blogg, och ni som läser behöver inte aktivera er nämnvärt.

Nu har jag i alla fall tänkt på att det vore ju kul att veta vilka som läser. Vissa av er har kommenterat förr, och vissa har sagt det till mig utanför den digitala världen. Ni får gärna rapportera in igen, och har man önskemål om vad det ska skrivas om mottages det tacksamt också. Inputs och feedback är ju egentligen a och o för att man ska utvecklas.

Det är en ganska liten tjänst jag ber er om, och tänk vad jag skulle få skämmas om INGEN svarar, det blir lite lätt patetiskt och desperat på något sätt. Så, om ni vill slippa se er vän (jag tror att jag känner de flesta av er) skämmas, så lämna ett litet spår. Det är okej med bara ett litet hej.