En sjömanssambos journal

Just nu snurrar livet på ganska fort kan man säga. Det är bra på ett sätt för då kommer Henrik hem snart och det gjorde förbaskat ont i hjärtat att säga hejdå imorse efter bara typ 15 timmar tillsammans. Nu är jag återställd igen, tack och lov. Att säga hejdå gör alltid ont en stund före och efter, men det går ganska fort över när man vet att det bara är 16 dagars distans. Från 2007 till 2009 var det ju 6 – 11 veckor som gällde och då var det en mycket större kamp. Nu har jag redan kommit in i gräsänke-rutinerna igen och det är skönt.

Snart, snart, alldeles för snart däremot är det den 7:e juni och tenta i Internationell politik. Jag vill verkligen kunna den bra för det vi håller på med är så himla intressant och det som jag på något sätt skulle vilja jobba med i framtiden, men dessvärre känns det som att tiden inte räcker till. Min halvtidstjänst på Tingsrätten med 2.5 pass i veckan har snabbt blivit 3-4 pass i veckan plus att arbetsmarknadsgruppen tar mycket tid. Den senare är i och för sig väldigt väldigt kul just nu, när vi precis börjat få in svar från gamla Europaprogrammare om vad de jobbar med. Det finns många drömjobb därute och vår arbetsmarknadsdag kan nog bli väldigt, väldigt bra. Alumnerna är så positiva också, det är många som vill komma och berätta om vad de gör.

Dagarna före tentan tar lillebror studenten och det ska bli så kul, dessutom börjar det äntligen lösa sig med present också och jag fick tag på en klipptid före det också så jag inte behöver gå runt med slitet hår längre.

Så, livet snurrar på och jag har stresspåslag, men jag gillar det. Det är liksom lagom stressigt och det är självvalt alltihop. Plus att bara skolan är över så lugnar det ned sig igen och man kan njuta. I till exempel Grekland, som vi åker till om Henrik, peppar peppar, kommer hem i tid.