En sjömanssambos journal

Jag är mitt uppe i en hel massa saker och egentligen skulle jag nog behöva ha sju lediga dagar fram till tentan nästa måndag. Nu blir det istället jobb alla dagar till torsdag eftermiddag när jag sätter mig på tåget hem för att fira min älskade lillebror som tar studenten. Det går knappt att tänka sig, Lillebror tar studenten! Det ska bli så otroligt roligt och jag kom på häromdagen att jag mest reflekterat över att present och kort måste fixas, till honom och till Karin, eller Lill-KarinElg som vi brukar kalla henne, men det är ju så mycket mer som händer!

Bästa storebror och bästa Ida kommer hem från Schweiz och vi kan träffas hela helgen, David och Adam kommer hem, jag får träffa hela släkten, min bästa vän med pojkvän kommer och käkar, fest hos Evis med massa vänner (som jag i och för sig inte är helt hundra på att jag hinner gå på än), det kan bli grill på mammas och pappas altan, massa skratt, massa fest och massa mys. Jag längtar så otroligt mycket nu. Jag är långtifrån ensam om att älska min släkt till döds och vi är säkerligen inte unika på något sätt, men jag är så otroligt tacksam över att just mina nära och kära är så otroligt fantastiska.

Dessutom tänker jag suga åt mig så mycket studentfeeling jag bara kan. Vilka lyckodagar det var. Det känns också fint att med säkerhet kunna säga till lillebror att livet efter studenten kan bjuda på mycket toppar och dalar, men allra mest toppar. Jag vet att han kommer trivas här, på andra sidan. Det ligger så mycket löften i luften och de kommer att infrias, jag vet det.

Det blir tjatigt nu, men i alla fall. Tänk att de tar studenten på fredag de där två små rackarungarna. Jag vet, de är stora nu, och på ett sätt var det nästan värre när de började gymnasiet, det var liksom första gången man inte kunde avfärda de som små längre. Fast att bli kallade Lillebror och Lill-Karin, de slipper de nog aldrig undan, hur vuxna de än blir.