It’s the travel that matters

Om ett dygn kommer Henrik hem.
Om två dygn åker vi hit.

Vår första riktiga semester ihop. När Henrik har varit och hälsat på mig i Trysil har jag visserligen kunnat vara ledig en hel del, men vi har ju ändå befunnit oss på min arbetsplats. Det ska bli så kul att äntligen få resa ihop, vi har ju rest en hel del på egen hand tidigare så det är ju skandal att det inte blivit av någon gemensam tripp förrän nu.

Det stora problemet just nu är bara hur vi ska hinna med allt på en vecka. Under båda mina tågluffer hade vi ju betydligt mer tid på oss att upptäcka platserna, plus att själva meningen med resorna var att upptäcka och så mycket som möjligt. Nu är målet ungefär sola, bada, äta massa kul mat, dricka drinkar och vila. Samtidigt som jag givetvis har ett sug efter att lära mig allt om Cyperns (det är alltså dit vi ska) historia, åka på cykelturer, se häftig natur, besöka naturreservat, få veta mer om det politiska läget (Cypern är ju delat i en grekisk och en turkisk halva). Vi åker ju inte när det är som allra varmast, men jag tror ändå att det kommer vara för varmt för att man ska orka hitta på massa saker, dessutom vet jag att Henrik inte vill ha alla dagar uppbokade. Jag får nog tagga av lite :P

Jag tror att det är pappas fel. Vi har varit på så himla många roliga utflykter och besökt så mycket kul och det är alltid pappa som varit guide. Vaknat först och planerat in alternativ på morgnarna på kusten och frågat oss vilket vi helst vill göra, läst en miljard kartor, berättat allt som fanns att veta om olika platser och bara varit den perfekta reseledaren. Varje gång jag varit ute och rest själv har han satt sig in i det hela, bidragit med olika reseböcker, kollat upp saker och gett tips.

Min första utlandsresa utanför Norden gick till Salou utanför Barcelona och jag var tio år och hade längtat efter att få åka utomlands i typ hela mitt liv kändes det som. Vi bilade och jag tror det är därför jag aldrig riktigt fastnat för flyget. I sann backpacker-anda hade pappa fixat allt själv, bokat vissa boenden på förhand, vissa inte, kollat upp både storstäder och små mysiga byar vi kunde besöka och lagt upp resan precis så som vi ville ha den. Det var ett tre veckor långt äventyr, och en liten dos tråkigheter fanns visserligen med i bilden, men som vi ändå klarade oss igenom och hade det fantastiskt i sin helhet.

Nu låter jag ju nästan lite missnöjd över det hela här, att vi ska flyga och att allt är bokat och klart, och så är det ju inte. Det ska bli så otroligt skönt och kul att få åka iväg och bara se någonting nytt ett par dagar. Jag har velat åka iväg med Henrik så himla länge och nu äntligen! Det känns underbart. Jag ska tysta min travel bug lite bara och se till att det blir semester också. Jag har varit på bibblan och lånat hem fem böcker i alla fall, känns som en bra start.



2 Responses to “It’s the travel that matters”

  1. Helena Says:

    Åh ni kommer få det så uuuunderbart :D Jag håller med dig Anna, man måste ju bara kolla på lite gamla stenar och naturreservat, det hör till! Simma lugnt, puss!

  2. Anna Says:

    Tack att du förstår! Kulturränderna går aldrig ur :P

Leave a Reply