En sjömanssambos journal

Allt har sin tid och så även denna hemsida. Dödsdomen har varit på väg länge och nu är det bestämt. En avveckling kommer att göras, kanske under sommaren eller hösten, vi får se lite. Av oss tre som startade denna eminenta sida är det ju bara jag som använt sidan under det senaste året, kanske till och med mer. Det är inte riktigt värt att betala för det längre när man inte känner att intresset finns att driva en egen hemsida.

För egen del kommer jag förstås blogga vidare och har efter mycken möda och vånda nu i alla fall bestämt vilken bloggportal det kommer bli från, men jag börjar inse att det beslutet dessvärre var den lätta biten. Att hitta på ett bra namn kommer, som det känns just nu, säkerligen kräva hela hösten och till slut dagen före nedstängningen av meki bli något panikartat och klyschigt i sann Anna-anda. Man vet ju inte vilka tokingar som kan få för sig att kolla in ens blogg, det kan ju vara allt från framtida arbetsgivare till SÄPO, så det vore ju bra att välja med omsorg. Dessutom ska det ju gärna vara kort och lätt så folk kommer ihåg det och inte innehålla å, ä eller ö. För att inte tala om att det vore bra om det är fyndigt, säger något om mig själv eller vad bloggen kommer att handla om och inte blir för krystat.

Krystade kan man säga att förslagen som flugit genom mitt huvud varit i alla fall. Krystade eller totalt meningslösa och intetsägande. Jag försökte fundera ut vad jag är intresserad av, vad jag brukar skriva om eller vad jag brukar göra. Jag kom fram till att jag känner mig så schizofren att jag inte kan komma på en definition på typ två ord utan att behöva lägga till en “Om mig-sida” på bloggen där jag ägnar åtskilliga spaltmeter åt att förklara valet av bloggnamn mycket ingående för att till slut trassla in sig så mycket att jag avslutar med att totalt säga emot mig själv och komma fram till att mitt valda bloggnamn nog inte alls är särskilt överensstämmande med mitt liv eller mig själv.

Som om det inte vore nog med att jag känner mig schizofren började jag till slut fundera på om det egentligen inte var så att jag inte hade något som intresserade mig tillräckligt mycket överhuvudtaget och till slut dök den oundvikliga frågan upp: Vem fan är jag egentligen? Där kände jag att det här med att fundera ut bloggnamn hade gått aningen överstyr och jag tänkte att jag får återuppta funderandet en annan dag.

Hur det än blir med namn och så vidare dröjer det ju ett litet tag i alla fall och jag lovar att hålla er, min lilla men ack så naggande goda läsekrets informerad. Tips på var min uppenbart borttappade personlighet kan tänkas befinna sig mottages dessutom tacksamt.