This entry was posted on måndag, juni 21st, 2010 at 16:44 and is filed under 2010; Studentens lyckliga dagar. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
|
Old friends Filed under:
2010; Studentens lyckliga dagar on
21
Jun
|
Är hemma i fina Falköping (tänk att man börjar gilla det mer och mer ju längre man är borta) och har det så skönt. Jag har i och för sig inte varit hemma ens i två timmar än, men friden har redan lagt sig. Jag har alltid trott att jag är en sådan storstadsmänniska, men det är kanske bara halva sanningen (här dyker visst schizofrenin fram igen). Jag älskar stadens puls, känslan av att vara mitt i smeten, möjligheterna att kunna storhandla efter klockan nio på kvällarna, utbudet av affärer och restauranger, närheten till allt, alla människor, allt som gör staden helt enkelt. Dessutom får jag lite klaustrofobi av landet, fast tvärtom. I för stora doser blir det liksom för ödsligt och för tomt, det står för stilla på något sätt.
Ändå är det så skönt i Falköping. Se folk man, kanske inte precis känner, men ändå vet vilka det är, vetskapen om att det bara finns en hamburgerrestaurang så man behöver inte fundera på vilken som är bäst, du kan gå in i varenda affär i stan och ändå klara av shoppingrundan på mindre en timma. Man behöver inte leta efter saker, har någon flyttat säger den bara sin nya adress och man tar sig dit utan att ens fundera över var gatan ligger för man bara vet, man behöver inte ta bussen till sina kompisar (okej, jag cyklar väldigt mycket i Göteborg, men ni förstår nog hur jag menar).
Snart ska jag åka hem till Soffi och träffa henne och Elin, Sofia kommer senare och kanske Martina också. Som förr. Som vanligt. Vi sågs för bara två veckor sedan i Göteborg och hade mysigt, men det var ju på något sätt i nya miljöer. Nu blir det som när vi var yngre. Och det är så himla skönt att träffa människor som känner en så där ända in i hjärteroten och som man har så trevligt och så kul med. Bara mina tre korta telefonsamtal med Soffi, Sofia och Martina alldeles nyss gjorde mig helt upprymd efteråt. Jag saknar att ha mina närmaste nära. Man vänjer sig förstås, och man får nya riktigt bra vänner också. Men oh, så härligt det ska bli att ses igen!
Jag tänkte lägga in en bild på oss här, och eftersom jag ju sitter vid mina pärons dator så det blir ett par gamla godingar:
Balen! Jag, Soffi och Sofia poserar vant.
Så kom då ytterligare några med, tjejen i blått är italiensk utbytesstudent dock! Slår mig nu att jag inte frågat någon av personerna om de har lust att vara med på bild här, men jag känner ändå att med tanke på att bilden är sju år gammal, från 2003 alltså. Ettan i gymnasiet. Jisses vad små de var, och söta! Men det är de ju idag också =)
Leave a Reply
