En sjömanssambos journal

Jag och mina vänner cyklade långt idag. Det blev nog strax under eller precis tre mil och det låter längre än vad det kändes som. Visst, när vi såg hela Uddagårds-backen torna upp sig framför oss kändes det lite tungt, men när vi väl var inne i den så gick det över förväntan. Vi behövde inte gå en enda gång och det förvånade oss alla fyra.

Det var en fantastisk cykeldag. Moder natur visade sig från sin bästa sida kan man säga och det var verkligen helt idylliskt bort mot Tiarp och Fårdala. Man kunde liksom inte riktigt se sig mätt. Tänk att Falköping kan vara så vackert. Trots att vi inget vatten har. Idag var det förträffligt ändå.

Snart får jag i alla fall se lite vatten igen eftersom vi åker till Värmdö på midsommar. Och med vi menar jag väl ungefär mig och min bästa vän och arton andra skidlärare. Som jag saknat att festa och mysa med mina kära skidlärarvänner! Vi träffades visserligen ett par stycken i Göteborg en härlig kväll i maj och gick ut och åt och hade kul, men så här många på en och samma gång har jag inte träffat sedan jag åkte hem från Trysil i mitten på februari. Det ska bli så himla kul att ses igen att jag knappt vet var jag ska ta vägen.